Energinivåer
Jag har feber. Inte i Peggy Lee-stil, utan enbart av det jobbiga slaget. Jag ringde och pratade med en av mina sjukgymnaster idag, eftersom att jag inte kan gå på HUT:en den här veckan heller. Det känns ledsamt, det är inte så många gånger kvar innan jul.
Det tar lite på humöret måste jag säga att sitta inne och inte göra nånting. Idag har jag i och för sej varit på språng. Jag var tvungen att åka in till stan och ordna med en försäkring. Det kunde inte vänta, det var sista dagen idag. Resten av tiden har jag suttit här i soffan och tittat tv, med jämna mellanrum av avbrott då Tyson gjorde olika rackartyg. Ett av hans offer var ett par trosor han lyckats pillra fram ur tvättkorgen. Men jag får faktiskt skylla mej själv, en hund som är understimulerad hittar på saker att underhålla sej med. Vi har inte varit ut ordentligt på några dar för att jag har varit så förkyld. Vi är ungefär lika uttråkade. Skillnaden är att han har energi, det har inte jag.
Det tar lite på humöret måste jag säga att sitta inne och inte göra nånting. Idag har jag i och för sej varit på språng. Jag var tvungen att åka in till stan och ordna med en försäkring. Det kunde inte vänta, det var sista dagen idag. Resten av tiden har jag suttit här i soffan och tittat tv, med jämna mellanrum av avbrott då Tyson gjorde olika rackartyg. Ett av hans offer var ett par trosor han lyckats pillra fram ur tvättkorgen. Men jag får faktiskt skylla mej själv, en hund som är understimulerad hittar på saker att underhålla sej med. Vi har inte varit ut ordentligt på några dar för att jag har varit så förkyld. Vi är ungefär lika uttråkade. Skillnaden är att han har energi, det har inte jag.
Fullt upp
Har legat under ett flertal filtar och en liten cavaliertjockis och ändå har jag varit frusen. Som tur är har jag en massa dvd-boxar att ta itu med, så jag har varit fullt sysselsatt framför tv'n.
Annars så har jag det bra. Det rullar på i maklig takt. Jag har börjat handla julklappar. Den 10e ska jag ha julmiddag här hemma. Natten till den 13e ska jag på Lucia Movie Night. Den 15e ska jag på Motörhead tillsammans med Sofia. På fredag är jag bjuden på middag hos en nyvunnen vän. Nu på lördag är det Make Out och jag är bjuden på förfest, men jag är så jäkla förkyld så jag vet inte om jag orkar. Annars blir det kanske att hooka med sweetness, hon lär ju ändå redan vara smittad.
Annars så har jag det bra. Det rullar på i maklig takt. Jag har börjat handla julklappar. Den 10e ska jag ha julmiddag här hemma. Natten till den 13e ska jag på Lucia Movie Night. Den 15e ska jag på Motörhead tillsammans med Sofia. På fredag är jag bjuden på middag hos en nyvunnen vän. Nu på lördag är det Make Out och jag är bjuden på förfest, men jag är så jäkla förkyld så jag vet inte om jag orkar. Annars blir det kanske att hooka med sweetness, hon lär ju ändå redan vara smittad.
Gilla läget
Gud, vad förkyld jag har blivit! Jag pallade inte ens att gå på färdighetsträningen igår. När jag vittjade mailen så upptäckte jag att det hade handlat om acceptans. Det innebär att gilla läget. "Att acceptera är inte detsamma som att finna sig i orättvisor och låta bli att försöka förändra sin tillvaro. Det handlar mer om att inte lägga energi på att kämpa emot, att se saker och ting som de egentligen är." Det handlar om att stå ut i de faktiska omständigheterna och sedan i det finna realistiska utgångspunkter för att kunna jobba mot förändring. För att kunna göra det måste man bortse från alla borden, måsten, skuld och skam. Annars kan man inte se saker enbart för vad de är. Lätt som en plätt, va?
Jag tror jag har en viss koll på det, men det hade ändå känts bättre att få sitta med och lyssna än att bara ha materialet att vända sej till. Nåja, jag får väl kontakta ledarna om det är något som jag verkligen inte förstår. Vi har fått det här ordspråket citerat, något som jag antar beror på att det är ett lätt mantra att luta sej på;
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden" - Serenity Prayer.
....och det är väl nu jag ska säga hur fantastisk bra och träffande det är. Och visst, det är väl träffande. Men av nån anledning så tycker jag inte om det. Det gör mej nästan irriterad. Fråga mej inte varför jag tycker att det är så provocerande. Jag vet inte. Acceptansdelen i sej är däremot jättebra. Det är just själva citatet jag av någon anledning retar mej på.
Jag tror jag har en viss koll på det, men det hade ändå känts bättre att få sitta med och lyssna än att bara ha materialet att vända sej till. Nåja, jag får väl kontakta ledarna om det är något som jag verkligen inte förstår. Vi har fått det här ordspråket citerat, något som jag antar beror på att det är ett lätt mantra att luta sej på;
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden" - Serenity Prayer.
....och det är väl nu jag ska säga hur fantastisk bra och träffande det är. Och visst, det är väl träffande. Men av nån anledning så tycker jag inte om det. Det gör mej nästan irriterad. Fråga mej inte varför jag tycker att det är så provocerande. Jag vet inte. Acceptansdelen i sej är däremot jättebra. Det är just själva citatet jag av någon anledning retar mej på.
Julen vs. psykisk hälsa
Jag är så glad över att min hund i regel är en riktig sjusovare. Det var väldigt välbehövt med en sovmorgon. Jag har fått en riktig förkylning. Att vakna till 1 advent var riktigt mysigt. Vi tände ljus och åt frukost. Sen på eftermiddagen väntade en långpromenad och fri lek. Nu har jag precis klivit ur rena rama lyxbadet. Jag borde egentligen laga mat för jag är väldigt, väldigt hungrig, men jag har ingen som helst inspiration. Jag hoppas på att få besök snart, då får hon laga mat.
Uppdraget att göra julen till något positivt i år tar jag verkligen på allvar. In absurdum, faktiskt, för att vara jag. Glögg, russin och julsånger(!). Det blir så töntigt att jag tycker att det är roligt. Jag har förstått att det är ganska många som tycker att julen är en svår tid. Både de som lider av psykisk ohälsa, men även personer som inte gör det. Jag känner personer som till och med säger att tanken på julen ger dem panikångest. En stark reaktion alltså. Sen har jag kompisar som stirrar som ett levande frågetecken när man nämner att julen är en tung tid. De beskriver julen som en tid då deras nära och kära samlas, då de har mysiga glöggkvällar, julbak och de har ett tillfälle att glädja andra. Det är väl just det som blir så jäkla jobbigt, att det förväntas att man ska ha den positiva attityden. Den positiva attityden som nästan blir over the top. Det är sådana kontraster mellan att älska julen och hata julen. Jag tror att nyckeln är att bara släppa alla måsten. Låta bli att bry sej så jävla mycket om hur andra uppfattar ens julkänsla. Vad spelar det för roll egentligen? De är lika glada oavsett om man själv älskar eller avskyr julen. (Så länge som man inte aktivt gör en Grinch och bemöter all julstämning med galla). Jag säger, avdramatisera skiten. Då blir det inte så jäkla jobbigt. Och så kanske man tillåter sej själv att finna de saker som man faktiskt kan göra något positivt av. Ibland får man kanske vara beredd att satsa lite för att vända på något. Om jag kan få den här julen mindre ångestfylld än tidigare, ja, då har jag hittat ett vinnande koncept. Och det vore faktiskt underbart att få dela det mina nära och kära upplever vara så fint med julen. Nästa steg är att baka lussekatter. Ja, jösses, jag går all in när det gäller den här julgrejen! Det här tänket är egentligen hämtat från färdighetsträningen. Det gäller att våga och prova att göra tvärtom. Eftersom att man mår dåligt över något eller i en viss situation så fungerar ju inte den strategi man redan har. Det enda rätta är väl att då försöka söka efter alternativ. Vad kan jag egentligen förändra? Attityden brukar vara en rätt stark kandidat på svaret på den frågan. Det betyder inte att man måste pimpa hemmet med 200 000 lampor, tomtar, änglar, girlanger och fan och hans moster. För min del handlar det om att slänga upp två julstjärnor och kanske en adventsljusstake. Det betyder inte heller att man måste delta i allt spektakel som julen innebär. Det kanske räcker med att gå på Filmstadens Lucia Movie Night då det är Lucia istället för att gå på rena rama konserten i kyrkan. Det viktiga är att man hittar sitt egna förhållningssätt. Att man hittar egna uppnåeliga mål. Att man finner vad som är tillräckligt för en själv. Som sagt, avdramatisera skiten.
Btw, så har jag gått upp en del i vikt... Rimmar lite illa att börja julbaka då. Dags att skärpa sej och teckna nytt gymkort!
Uppdraget att göra julen till något positivt i år tar jag verkligen på allvar. In absurdum, faktiskt, för att vara jag. Glögg, russin och julsånger(!). Det blir så töntigt att jag tycker att det är roligt. Jag har förstått att det är ganska många som tycker att julen är en svår tid. Både de som lider av psykisk ohälsa, men även personer som inte gör det. Jag känner personer som till och med säger att tanken på julen ger dem panikångest. En stark reaktion alltså. Sen har jag kompisar som stirrar som ett levande frågetecken när man nämner att julen är en tung tid. De beskriver julen som en tid då deras nära och kära samlas, då de har mysiga glöggkvällar, julbak och de har ett tillfälle att glädja andra. Det är väl just det som blir så jäkla jobbigt, att det förväntas att man ska ha den positiva attityden. Den positiva attityden som nästan blir over the top. Det är sådana kontraster mellan att älska julen och hata julen. Jag tror att nyckeln är att bara släppa alla måsten. Låta bli att bry sej så jävla mycket om hur andra uppfattar ens julkänsla. Vad spelar det för roll egentligen? De är lika glada oavsett om man själv älskar eller avskyr julen. (Så länge som man inte aktivt gör en Grinch och bemöter all julstämning med galla). Jag säger, avdramatisera skiten. Då blir det inte så jäkla jobbigt. Och så kanske man tillåter sej själv att finna de saker som man faktiskt kan göra något positivt av. Ibland får man kanske vara beredd att satsa lite för att vända på något. Om jag kan få den här julen mindre ångestfylld än tidigare, ja, då har jag hittat ett vinnande koncept. Och det vore faktiskt underbart att få dela det mina nära och kära upplever vara så fint med julen. Nästa steg är att baka lussekatter. Ja, jösses, jag går all in när det gäller den här julgrejen! Det här tänket är egentligen hämtat från färdighetsträningen. Det gäller att våga och prova att göra tvärtom. Eftersom att man mår dåligt över något eller i en viss situation så fungerar ju inte den strategi man redan har. Det enda rätta är väl att då försöka söka efter alternativ. Vad kan jag egentligen förändra? Attityden brukar vara en rätt stark kandidat på svaret på den frågan. Det betyder inte att man måste pimpa hemmet med 200 000 lampor, tomtar, änglar, girlanger och fan och hans moster. För min del handlar det om att slänga upp två julstjärnor och kanske en adventsljusstake. Det betyder inte heller att man måste delta i allt spektakel som julen innebär. Det kanske räcker med att gå på Filmstadens Lucia Movie Night då det är Lucia istället för att gå på rena rama konserten i kyrkan. Det viktiga är att man hittar sitt egna förhållningssätt. Att man hittar egna uppnåeliga mål. Att man finner vad som är tillräckligt för en själv. Som sagt, avdramatisera skiten.
Btw, så har jag gått upp en del i vikt... Rimmar lite illa att börja julbaka då. Dags att skärpa sej och teckna nytt gymkort!
Aaaatschooo'..!
Jag hade en sån konstig dröm. Jag drömde att en före detta flickvän var i rejäl knipa. Hennes tjej slog henne och hon hade ingenstans att ta vägen, och då kom hon till mej. Först undrade jag varför jag skulle hjälpa henne. Det vore ju ganska besvärligt och jag hade ingen lust att bli inblandad. Men sen var det solklart. Givetvis hjälpte jag henne. Jag ordnade skyddat boende och stöd. Men efter det så gick jag. Jag var väldigt nöjd med hur jag hade hanterat det. Sen vaknade jag, rätt lättad över att dramat bara var svammel.
Jag vaknade i någon annans säng imorse. Jag var som en zombie, jag är förkyld och hamnar såklart automatiskt i dramaqueen-mode. Därför har jag ätit rester och tittat på tv hela dagen. Allt för mitt eget välbefinnandes skull...
Jag vaknade i någon annans säng imorse. Jag var som en zombie, jag är förkyld och hamnar såklart automatiskt i dramaqueen-mode. Därför har jag ätit rester och tittat på tv hela dagen. Allt för mitt eget välbefinnandes skull...
Sjukgymnastik och hockey
Träffade Sandra idag över en lunch. Det känns längesen sist. Tiden gick alldeles för snabbt, vi hade så mycket catching up to do. Efteråt hade jag sjukgymnastik. Jag blev alldeles yrslig av all andning. Uh. Kvällen har jag tillbringat i ishallen betraktandes urusel hockey. Men det var kul ändå!
Jag har haft lite mer motstånd från ångesten idag. I hallen blev jag stressad för att jag kände mej trängd. Det var 6000 pers på plats, så egentligen så är det inte så konstigt. Men det var ingen fara. Nu är jag hemma i soffan. Hunden snarkar gott och jag ska ta mej en kvällsmacka och sen sova.
Jag har haft lite mer motstånd från ångesten idag. I hallen blev jag stressad för att jag kände mej trängd. Det var 6000 pers på plats, så egentligen så är det inte så konstigt. Men det var ingen fara. Nu är jag hemma i soffan. Hunden snarkar gott och jag ska ta mej en kvällsmacka och sen sova.
Hundbesök
Hela kvällen har jag haft besök av Ida och hennes två voffsingar. Det var verkligen bra träning för Tyson som gärna ville attackbusa. Det ville inte de två damerna. Inte alls. Jag hade desto trevligare! Det blev mycket prat om praktiken och hur det kommer att se ut. Nästa vecka ska jag ha träff på BOJ.
Pratade med Tanya nyss. Hon lät glad och det smittade av sej. Så nu kan jag lägga mej med ett leende.
Pratade med Tanya nyss. Hon lät glad och det smittade av sej. Så nu kan jag lägga mej med ett leende.
Que te pase bien!
Helgen har varit kaotisk. Men jag drar det eländet en annan gång. Den här dagen har nämligen varit fantastico!
Jag har varit och träffat min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Det var idel goda besked. Jag presenterade idén om arbetsträning på Brottsofferjouren och lämnade projektbeskrivningen hos henne. Hon tyckte att det lät jättebra! Det som händer nu är att jag ska boka en tid hos BOJ och prata om hur det skulle kunna se ut, vad det innebär att arbetsträna där och vad det innebär för dem i mer detalj. Sen ska det utses en handledare och några papper måste skrivas på för att arbetsförmedlingen sen ska ta ett beslut om arbetsträning. Målet är att jag ska klara av att arbetsträna 50%, men att jag ska börja försiktigare. Det andra vi pratade om var vikten av att arbetsförmedlingen fick ett läkarintyg för att kunna ge mej eventuell handikappkod och sånt. Så nu måste jag ta reda på vart de ska skicka förfrågan om det. Det sista var att upprätta en ny handlingsplan. Så nu är allt förberett, nu är det bara att komma igång! Jag var så glad när jag kom ut därifrån! Jag längtar efter att få komma igång med en sysselsättning och det vore ju hur bra som helst att kunna hålla på med något där jag har nytta av min utbildning.
På eftermiddagen begav jag mej till Närpsyk för veckans färdighetsträning. Vi var väldigt få, bara fyra stycken, idag. Det var ett svårt avsnitt. "Småleende". Jag hajade inte förra året och jag hajar fortfarande inte. Jag koncentrerar mej mer på hur kroppen fungerar än på att föreställa mej något som gör mej glad. Jag ska öva på det där den här veckan som följer, men om det inte fungerar så tycker jag inte att det gör så mycket. Det är så mycket annat som är verksamt i färdighetsträningen och jag känner att jag kan luta mej mot det istället. Förresten så vet jag inte om jag har länkat till någon info om färdighetsträningen tidigare, så nu gör jag det här.
Idag fick jag en väldigt uppskattad present av min pappa. Jag fick en tvättmaskin. Förstå hur mycket det kommer att underlätta i planeringen av min vardag. Han är verkligen, verkligen snäll. MediaMarkt har haft premiär här i Luleå idag, och de sålde en tvättmaskin för 1500 kronor. Tusen, tusen tack till min pappa! Det var verkligen inget som han hade behövt göra.
Nu sitter jag hos mina föräldrar och är bjuden på middag. Kräftsoppa. Så idag är en riktigt bra dag! Önskar er en minst lika bra dag!
Jag har varit och träffat min handläggare på arbetsförmedlingen idag. Det var idel goda besked. Jag presenterade idén om arbetsträning på Brottsofferjouren och lämnade projektbeskrivningen hos henne. Hon tyckte att det lät jättebra! Det som händer nu är att jag ska boka en tid hos BOJ och prata om hur det skulle kunna se ut, vad det innebär att arbetsträna där och vad det innebär för dem i mer detalj. Sen ska det utses en handledare och några papper måste skrivas på för att arbetsförmedlingen sen ska ta ett beslut om arbetsträning. Målet är att jag ska klara av att arbetsträna 50%, men att jag ska börja försiktigare. Det andra vi pratade om var vikten av att arbetsförmedlingen fick ett läkarintyg för att kunna ge mej eventuell handikappkod och sånt. Så nu måste jag ta reda på vart de ska skicka förfrågan om det. Det sista var att upprätta en ny handlingsplan. Så nu är allt förberett, nu är det bara att komma igång! Jag var så glad när jag kom ut därifrån! Jag längtar efter att få komma igång med en sysselsättning och det vore ju hur bra som helst att kunna hålla på med något där jag har nytta av min utbildning.
På eftermiddagen begav jag mej till Närpsyk för veckans färdighetsträning. Vi var väldigt få, bara fyra stycken, idag. Det var ett svårt avsnitt. "Småleende". Jag hajade inte förra året och jag hajar fortfarande inte. Jag koncentrerar mej mer på hur kroppen fungerar än på att föreställa mej något som gör mej glad. Jag ska öva på det där den här veckan som följer, men om det inte fungerar så tycker jag inte att det gör så mycket. Det är så mycket annat som är verksamt i färdighetsträningen och jag känner att jag kan luta mej mot det istället. Förresten så vet jag inte om jag har länkat till någon info om färdighetsträningen tidigare, så nu gör jag det här.
Idag fick jag en väldigt uppskattad present av min pappa. Jag fick en tvättmaskin. Förstå hur mycket det kommer att underlätta i planeringen av min vardag. Han är verkligen, verkligen snäll. MediaMarkt har haft premiär här i Luleå idag, och de sålde en tvättmaskin för 1500 kronor. Tusen, tusen tack till min pappa! Det var verkligen inget som han hade behövt göra.
Nu sitter jag hos mina föräldrar och är bjuden på middag. Kräftsoppa. Så idag är en riktigt bra dag! Önskar er en minst lika bra dag!
L-E-V-A!
Igår gjorde jag mej i ordning i godan ro för att bli bjuden på middag. La till och med en make-up och tog en stass som var vacker men dock inte särskilt varm. Vad händer? Jo, bilens samtliga dörrar hade fryst. Det var kallt, låssprayen hade jag intelligent nog i bilen, packningen var tung och doggen var på bushumör. Ett yl utan dess like ekade bland hyreshusen. Tack gode gud för pappa som kom till undsättning. Jag blev sen, men som tur var så var käket planerat i hemmiljö och vi hade en hel, lång natt på oss att umgås. Sweet!
Och annars? Annars är det bra. Har surrat en hel del med Tanya, jag vill åka dit!!! Och så med Hanna, som vanligt. Det är ett aber, det där med avstånd. Tanya i Schweiz och Hanna i Norge. Men jag har ju mina goingar som bor här också. I början på nästa månad ska jag ha en glöggkväll med gänget. Jag ska se om jag kan boka bastun på området. Det gäller att göra den här tiden så trevlig som det bara går. Julen är ju i vanliga fall ganska så tung för min del, så jag planerar att göra den här julen till den bästa genom tiderna! Jag har såna sjuka glädjeil att jag får ont i kroppen! Det är så mäktigt att det fyller hela bröstet. Jag får verkligen påminna mej om att det inte är något farligt utan något bra. Så jäkla behagligt att faktiskt kunna l-e-v-a.
Just det! Årets pysselkalender är i början av monteringsprocessen. Det är ett riktigt bra distraheringssätt när en gnutta ångest och en sjö med tankar pockar på.
Mitt i allt välbehag finns det ändå stunder av sorg. Igår dog en granne till mamma och pappa i cancer. Familjen har, likväl som vår, bott på gatan sen urminnes tider. Så det är väldigt sorgset på gatan idag.
Och annars? Annars är det bra. Har surrat en hel del med Tanya, jag vill åka dit!!! Och så med Hanna, som vanligt. Det är ett aber, det där med avstånd. Tanya i Schweiz och Hanna i Norge. Men jag har ju mina goingar som bor här också. I början på nästa månad ska jag ha en glöggkväll med gänget. Jag ska se om jag kan boka bastun på området. Det gäller att göra den här tiden så trevlig som det bara går. Julen är ju i vanliga fall ganska så tung för min del, så jag planerar att göra den här julen till den bästa genom tiderna! Jag har såna sjuka glädjeil att jag får ont i kroppen! Det är så mäktigt att det fyller hela bröstet. Jag får verkligen påminna mej om att det inte är något farligt utan något bra. Så jäkla behagligt att faktiskt kunna l-e-v-a.
Just det! Årets pysselkalender är i början av monteringsprocessen. Det är ett riktigt bra distraheringssätt när en gnutta ångest och en sjö med tankar pockar på.
Mitt i allt välbehag finns det ändå stunder av sorg. Igår dog en granne till mamma och pappa i cancer. Familjen har, likväl som vår, bott på gatan sen urminnes tider. Så det är väldigt sorgset på gatan idag.
Nya utmaningar
Dagens HUT är avslutad! Idag fick jag en stor utmaning då jag blev tilldelad Pilot. Pilot är stor. Han är gigantisk. Det var som att åka pariserhjulet att sitta på honom. Men hans lynne är verkligen det allra bästa. Han tycker om att gå fort med långa kliv. I början fick jag kämpa för att vad jag var värd för att sitta kvar. Det skumpade ganska rejält. Och ökad skump innebär ökad stimuli och ökad trigger. Oh ja, ångesten var helt klart med under den timme som vi red. Det gick ändå hur bra som helst! Att bita ihop och klara av att sitta kvar blev en sorts vinst, även om det var på bekostnad av allt annat såsom att hitta balans, rätt sits och räta upp sej. Men skit samma, det blir en utmaning som kan hjälpa mej utvecklas ytterligare. Och det är ju det jag är ute efter.
Nu ska jag åka och handla och sedan bjuda på middag. För övrigt så har jag fått tag i min handläggare på AF. På måndag ska jag träffa henne och prata om erbjudandet jag fått för att göra arbetsträning. Nu händer något, det känns skönt!
Nu ska jag åka och handla och sedan bjuda på middag. För övrigt så har jag fått tag i min handläggare på AF. På måndag ska jag träffa henne och prata om erbjudandet jag fått för att göra arbetsträning. Nu händer något, det känns skönt!
Vardagstråk
Igår stal Tyson en macka, rullade sej i lera, råskällde på tv'n och hade inte en aning om hur man går i koppel. Slyngel.
Idag ska jag sanera mitt hem. Jag har inte levt upp till principen "göra en sak i taget", jag har levt efter principen "droppa det du håller i där du står". Resultatet är klädhögar i variende storlekar på ställen som icke är klädtilltänkta. Och det stressar mej när det är så här rörigt. En viss rörighet, ja visst, men inte så här.
Sen hittade jag ett recept på en kycklinggryta som jag tror att jag ska prova ikväll.
Alltså är dagens nyckelord städa och laga mat.
Jag söker och söker och söker min handläggare på Arbetsförmedlingen. Det är lite stressande att jag inte får någon respons. Enligt min handlingsplan så ska jag ha varit på Arbetsförmedlingen senaste den 25e nästa vecka. I allra värsta fall så får jag gå dit och träffa någon random handläggare och sen fortsätta försöka få tag i min handläggare och då boka in ett nytt möte. Nu gäller det att inte stressa iväg över det här.
Idag ska jag sanera mitt hem. Jag har inte levt upp till principen "göra en sak i taget", jag har levt efter principen "droppa det du håller i där du står". Resultatet är klädhögar i variende storlekar på ställen som icke är klädtilltänkta. Och det stressar mej när det är så här rörigt. En viss rörighet, ja visst, men inte så här.
Sen hittade jag ett recept på en kycklinggryta som jag tror att jag ska prova ikväll.
Alltså är dagens nyckelord städa och laga mat.
Jag söker och söker och söker min handläggare på Arbetsförmedlingen. Det är lite stressande att jag inte får någon respons. Enligt min handlingsplan så ska jag ha varit på Arbetsförmedlingen senaste den 25e nästa vecka. I allra värsta fall så får jag gå dit och träffa någon random handläggare och sen fortsätta försöka få tag i min handläggare och då boka in ett nytt möte. Nu gäller det att inte stressa iväg över det här.
Hästen läker sår
Nu har P4 Norrbotten sänt sitt inslag om HUT:en (hästunderstödda terapin) som jag går på varje fredag!
Ett liv värt att leva
I måndags gick färdighetsträningen ut på att träna på andning. Vi gick ner i gympasalen och fick prova på olika andningsövningar. Ståendes, gåendes, sittandes och liggandes. Syftet var att lära sej några knep som man kan använda sej av för att stå ut när det är svårt. Det kan hjälpa att välja att lägga hela ens uppmärksamhet på andningen och på så vis dämpa infernot av tankar som flöder inom en när det är svårt. För att inte tala om att försöka behålla en naturlig andning, som annars kan tendera att bli ytlig eller intensiv. Det i sin tur gör att man blir ännu mer ångestfylld. Så, andningen är viktig. Det var lite konstigt, för jag var helt övertygad om att jag inte varit med förra året då vi gjorde de här övningarna. Inte ens när jag stod i gympasalen så kunde jag dra mej till minnes att jag var med. Men när vi började med en gående övning och jag samtidigt såg klockan, då kände jag plötsligt vagt igen mej. Jag minns att den där klockan drev mej till vansinne, tickandet var outhärdligt och jag slet ut batterierna. Det måste ha varit väldigt jobbigt för mej under den perioden eftersom jag inte minns mer.
Det är konstigt hur något som varit så svårt varit en början på något som visat sej gör mej starkare.
Closing time
Time for you to go out to the places you will be from
Closing time
This room won't be open till your brothers or your sisters come
So gather up your jackets, move it to the exits
I hope you have found a friend
Closing time
Every new beginning comes from some other beginning's end
(- Semisonic - Closing time)
Tips! Lyssna på P4 Norrbotten imorgon mellan 15 och 16:30. Det är ett reportage om HUT:en.
Det är konstigt hur något som varit så svårt varit en början på något som visat sej gör mej starkare.
Closing time
Time for you to go out to the places you will be from
Closing time
This room won't be open till your brothers or your sisters come
So gather up your jackets, move it to the exits
I hope you have found a friend
Closing time
Every new beginning comes from some other beginning's end
(- Semisonic - Closing time)
Tips! Lyssna på P4 Norrbotten imorgon mellan 15 och 16:30. Det är ett reportage om HUT:en.
Aktiv helg och lediga kommande dagar
Jag har haft en helt suvve helg! I fredags så fixades Tysons tårkanaler. Det gick jättebra. Det visade sej att tårkanalerna både uppe och nere på bägge ögonen var igenstockade. Så det var sämre än jag trodde. Nu är dom öppna, han har fått medicin och nu kommer han säkert att få det bättre i båda ögonen. Veterinären var underbar!
HUT:en var också fantastiskt bra! Vi var tre patienter den här gången. En var sjuk och en annan har hoppat av, så det kommer mest troligt komma in en ny i gruppen inom kort. Förra året hade jag tyckt att det hade varit jobbigt med en ny, men nu så bryr jag mej inte.
På kvällen var jag, Lisa, Vix och Mats på AllStar och åt. Och åt, och åt. Vi drack nån öl, filosoferade och såg en riktigt tråkig fotbollslandskamp.
I lördags så var jag fruktansvärt trött. Tyson hade hostat och varit allmänt orolig under natten. Jag anar en viss risk för kennelhosta... På kvällen åkte jag till Vix och Mats. Som vanligt så åt och åt och åt och åt vi. Var inte hemma förrän vid midnatt. Idag har jag varit hos mamma och pappa för att fira farsdag. Jag och Mattias tittade lite hockey. Det är fint att få lite tid med honom, då han är den som jag litar mest på av mina syskon. Vi är ganska lika tycker jag. När jag blev sjuk i våras så blev han väldigt känslosam. Han började gråta. Jag vet ju såklart att mina syskon tycker om mej. Men jag blev ändå förvånad när jag hörde det. Jag kommer ihåg när jag var liten, och min bror var i 16-17-års åldern (vilket gör mej till 4-5 år) och han och hans flickvän gjorde slut. Han var helt knäckt. Han grät och grät, för mej kändes det som att han grät i en evighet. Jag minns ångesten jag kände när han var så ledsen. Vi stod varann nära. I vilket fall så var tjejen inte ärlig mot honom under deras relation. Han fick höra konstigare och konstigare saker från sina kompisar, och han har själv sagt att det var just det som var det värsta. Att ha litat på någon som missbrukade det så totalt gjorde att han inte hade en relation på flera år efter det. Och det var nog lite det han försökte prata om ikväll. Det var jättekonstigt, men som gripet ur luften så började han prata om att även om man varit med någon som bedragit en så kommer man så småningom att träffa någon som inte gör så. Och att det inte handlar om en själv egentligen. Det här var nog något han tänkt på, för det blev så himla märklig tajming. Jag tror att jag förstår vad han försökte säga och det uppskattades. Även om det för min del inte är aktuellt på en fläck.
Imorgon blir det full rulle, men sen är jag "ledig" fram till fredag då det är HUT igen.
HUT:en var också fantastiskt bra! Vi var tre patienter den här gången. En var sjuk och en annan har hoppat av, så det kommer mest troligt komma in en ny i gruppen inom kort. Förra året hade jag tyckt att det hade varit jobbigt med en ny, men nu så bryr jag mej inte.
På kvällen var jag, Lisa, Vix och Mats på AllStar och åt. Och åt, och åt. Vi drack nån öl, filosoferade och såg en riktigt tråkig fotbollslandskamp.
I lördags så var jag fruktansvärt trött. Tyson hade hostat och varit allmänt orolig under natten. Jag anar en viss risk för kennelhosta... På kvällen åkte jag till Vix och Mats. Som vanligt så åt och åt och åt och åt vi. Var inte hemma förrän vid midnatt. Idag har jag varit hos mamma och pappa för att fira farsdag. Jag och Mattias tittade lite hockey. Det är fint att få lite tid med honom, då han är den som jag litar mest på av mina syskon. Vi är ganska lika tycker jag. När jag blev sjuk i våras så blev han väldigt känslosam. Han började gråta. Jag vet ju såklart att mina syskon tycker om mej. Men jag blev ändå förvånad när jag hörde det. Jag kommer ihåg när jag var liten, och min bror var i 16-17-års åldern (vilket gör mej till 4-5 år) och han och hans flickvän gjorde slut. Han var helt knäckt. Han grät och grät, för mej kändes det som att han grät i en evighet. Jag minns ångesten jag kände när han var så ledsen. Vi stod varann nära. I vilket fall så var tjejen inte ärlig mot honom under deras relation. Han fick höra konstigare och konstigare saker från sina kompisar, och han har själv sagt att det var just det som var det värsta. Att ha litat på någon som missbrukade det så totalt gjorde att han inte hade en relation på flera år efter det. Och det var nog lite det han försökte prata om ikväll. Det var jättekonstigt, men som gripet ur luften så började han prata om att även om man varit med någon som bedragit en så kommer man så småningom att träffa någon som inte gör så. Och att det inte handlar om en själv egentligen. Det här var nog något han tänkt på, för det blev så himla märklig tajming. Jag tror att jag förstår vad han försökte säga och det uppskattades. Även om det för min del inte är aktuellt på en fläck.
Imorgon blir det full rulle, men sen är jag "ledig" fram till fredag då det är HUT igen.
Nytt träningsplace
Jag sitter och försöker få ihop en hållbar budget. Jag måste få bättre ordning på vad mina pengar går till. Idag sa jag upp medlemskapet på Helex. När det går ut i början av nästa månad ska jag teckna ett nytt på Actic. Fördelarna med det är att medlemskapet där är billigare och jag kan dessutom träna både i stan och här precis där jag bor. Det blir alltså även billigare räknat i resor. Det blir på bekostnad av utbud av gruppträning, men det är ändå inte min grej. Hur många gruppträningar har jag varit på räknat på ett och ett halvt år? En. Och det var på Indoor Walking (som visserligen var fruktansvärt roligt!). Att träna behöver jag. Jag märker direkt att jag blir lättare i sinnet då jag rör på mej. Fast det gäller att träna lagom, läser jag nu. Observera tollaren som är med i broschyren, på tal om brödrost. Jättefin!
Bättre och bättre
På förmiddagen fick jag akupunktur på närpsyk av sjukgymnasten. Vi pratade också en hel del. Det är kul när någon annan upplever att jag blivit bättre och uppfattat att jag mår bättre. Därefter fångade jag upp min mamma för att äta lunch och sedan skynda hemåt för att ta emot arbetsterapeuten. Jag fick behålla bolltäcket i väntan på att få prova ett annat som är tyngre.
Sen var det dags för veterinärbesök. Nu är allt kollat. Hjärta, patella, öron och ögon. Och han har fått 1årssprutan. Det enda som inte är bra är tårkanalen på ena ögat. På fredag så får Tyson åka dit och så ska hon försöka se efter vad som är tokigt och om hon kan öppna kanalen. Nu är han jättetrött.
Själv är jag också väldigt tillfreds. Jag ska dricka kaffe och så småningom ta ett bad. Så fort jag bråkat klart med Spotify...
Sen var det dags för veterinärbesök. Nu är allt kollat. Hjärta, patella, öron och ögon. Och han har fått 1årssprutan. Det enda som inte är bra är tårkanalen på ena ögat. På fredag så får Tyson åka dit och så ska hon försöka se efter vad som är tokigt och om hon kan öppna kanalen. Nu är han jättetrött.
Själv är jag också väldigt tillfreds. Jag ska dricka kaffe och så småningom ta ett bad. Så fort jag bråkat klart med Spotify...
Första dagen på veckan
Har haft en jättebra dag med färdighetsträningen. "Förbättra nuet" pratade vi om idag. Ikväll har jag hängt med Evve och Carro. Vi hade hur trevligt som helst. Nu borde jag egentligen ligga i sängen men jag fastnade. Sammanfattningsvis så har veckan börjat fint! Imorgon är enda dagen på hela veckan som jag inte har något planerat. Men undantag av lördagen. Vad ska jag göra? Byta däck. Promenera. Beställa linser. Fixa med årets julkalender. Gilla livet.
Grisar, hunden och kramar
Det har varit en fin dag i stallet idag. Tyson fick följa med mamma och pappa till Kalix under tiden jag var på HUT:en. Han har tydligen fått en halv bulla, ett paket grädde (utspätt med mjölk eftersom "det är lättare att dricka då") och ett okänt antal hundkex av okänd karaktär. Eller så kanske han lever upp till smeknamnet Kräkman. Den här dagen kan sluta precis hur som helst gällande avföringsprestationer. Fint att vi ska åka och kramas där kramobjektet har vitt sängöverkast och en ny ljus matta. Jag är en gambler, what can I say?
Jag har också ordnat med att boka veterinärtid för att kolla knän, hjärta och ögon. Och 1årsprutan förstås. Jag bokade in hos en ögonspecialist. Tyson har bekymmer med hans högra öga.
Nästa vecka har jag bokat bord på AllStar för att äta, se fotboll och dricka öl. Vix, Mats, Lisa och jag. Sofia och hennes sambo kunde inte. Hon har "grisgöra" under hela helgen. Jag ska helt klart köpa en av hennes griseknoar!
I helgen ska jag träna och äta. Äta och träna. Men nu, off to Hugland!
Och ja, jag är faktiskt såhär uppåt!
Jag har också ordnat med att boka veterinärtid för att kolla knän, hjärta och ögon. Och 1årsprutan förstås. Jag bokade in hos en ögonspecialist. Tyson har bekymmer med hans högra öga.
Nästa vecka har jag bokat bord på AllStar för att äta, se fotboll och dricka öl. Vix, Mats, Lisa och jag. Sofia och hennes sambo kunde inte. Hon har "grisgöra" under hela helgen. Jag ska helt klart köpa en av hennes griseknoar!
I helgen ska jag träna och äta. Äta och träna. Men nu, off to Hugland!
Och ja, jag är faktiskt såhär uppåt!
En helt vanlig dag
Sov gott och länge. Det har varit en dag i lugnets tecken. Tittat lite på tv, promenerat och hälsat på mamma och pappa. Jag blev bjuden över till Camilla för att se hockey men jag ska bada och se film istället. Imorgon är det HUT igen. Jag ska försöka låta bli att tycka att det är så pinsamt efter förra veckan då syrran gick bananas på parkeringen...
Relationer
Har kommit igång ordentligt med träningen igen. Det gör mej verkligen gott! Körde ett pass igår, sen blev jag bjuden på middag hos sweetness (som har blivit hennes alter ego). Fast nu har jag vågar börja prata om henne som den hon är, och det är trots det fortfarande väldigt kravlöst. Jag var väldigt nöjd och belåten efter hoppfulla nyheter om jobb, ett bra träningspass och serverad middag. Jag har sovit väldigt gott inatt!
Idag mötte jag upp Camilla för lunch. Hon har relationsbekymmer, som vanligt. Det är ju inte roligt att hon har det, men jag måste erkänna att det är ganska underhållande att lyssna på alla resonemang. Det är knappt att jag hänger med i alla svängar! Vi bestämde oss för att gå på hockey den 23e. Därefter handlade jag och tog en lång promenad med vovven. Promenaderna är verkligen en riktig keeper att ha som inslag i vardagen. Om jag fyller dagarna med mycket aktiviteter så har jag alltid promenaderna där jag varvar ner och tankarna får komma precis som dom är. Det är lite mindfulness över det. Jag kan hinna känna mer nyanser när jag går. Även om nyanserna åker en hel del bergochdalbana. Exempelvis så när jag blir ledsen så blir jag alldeles förtvivlat ledsen. Jag har svårt att tygla det. Samma sak om jag blir arg, så blir jag så hiskeligt arg. Fast det uttrycker jag ledsenhet, att jag gråter. MEN. Det här gör ingenting. För den allra största delen av mina dagar är bra. Riktigt, riktigt bra! Det här är nog livet, fast jag inte har lärt mej att balansera mitt känsloliv riktigt. Och igen, det gör ingenting. För jag trivs nu. Jag trivs med mitt liv. Jag trivs med att vara glad. Så glad så att jag ibland inte riktigt vet vad jag ska göra av mej själv!
De här fina dagarna har gjort att jag plockat fram lite minnen från de timmar jag suttit i terapi. Det har sagts många gånger, min svaghet är nära relationer. Det ligger nog en del i det. Jag längtar efter det kapitlet i färdighetsträningen.
Förresten, på tal om känsloutbrott så hämtade min syster mej från HUT:en i fredags. Det blev väldigt, väldigt pinsamt. Hon tjafsade med sin pojkvän i telefon och skrek åt honom på parkeringen utanför ridklubben. Jag skämdes. Jag skämdes något så fruktansvärt. Både patienter och sjukgymnasterna gick förbi. Det var inte roligt.
Idag mötte jag upp Camilla för lunch. Hon har relationsbekymmer, som vanligt. Det är ju inte roligt att hon har det, men jag måste erkänna att det är ganska underhållande att lyssna på alla resonemang. Det är knappt att jag hänger med i alla svängar! Vi bestämde oss för att gå på hockey den 23e. Därefter handlade jag och tog en lång promenad med vovven. Promenaderna är verkligen en riktig keeper att ha som inslag i vardagen. Om jag fyller dagarna med mycket aktiviteter så har jag alltid promenaderna där jag varvar ner och tankarna får komma precis som dom är. Det är lite mindfulness över det. Jag kan hinna känna mer nyanser när jag går. Även om nyanserna åker en hel del bergochdalbana. Exempelvis så när jag blir ledsen så blir jag alldeles förtvivlat ledsen. Jag har svårt att tygla det. Samma sak om jag blir arg, så blir jag så hiskeligt arg. Fast det uttrycker jag ledsenhet, att jag gråter. MEN. Det här gör ingenting. För den allra största delen av mina dagar är bra. Riktigt, riktigt bra! Det här är nog livet, fast jag inte har lärt mej att balansera mitt känsloliv riktigt. Och igen, det gör ingenting. För jag trivs nu. Jag trivs med mitt liv. Jag trivs med att vara glad. Så glad så att jag ibland inte riktigt vet vad jag ska göra av mej själv!
De här fina dagarna har gjort att jag plockat fram lite minnen från de timmar jag suttit i terapi. Det har sagts många gånger, min svaghet är nära relationer. Det ligger nog en del i det. Jag längtar efter det kapitlet i färdighetsträningen.
Förresten, på tal om känsloutbrott så hämtade min syster mej från HUT:en i fredags. Det blev väldigt, väldigt pinsamt. Hon tjafsade med sin pojkvän i telefon och skrek åt honom på parkeringen utanför ridklubben. Jag skämdes. Jag skämdes något så fruktansvärt. Både patienter och sjukgymnasterna gick förbi. Det var inte roligt.
