Gud, vad förkyld jag har blivit! Jag pallade inte ens att gå på färdighetsträningen igår. När jag vittjade mailen så upptäckte jag att det hade handlat om acceptans. Det innebär att gilla läget. "Att acceptera är inte detsamma som att finna sig i orättvisor och låta bli att försöka förändra sin tillvaro. Det handlar mer om att inte lägga energi på att kämpa emot, att se saker och ting som de egentligen är." Det handlar om att stå ut i de faktiska omständigheterna och sedan i det finna realistiska utgångspunkter för att kunna jobba mot förändring. För att kunna göra det måste man bortse från alla borden, måsten, skuld och skam. Annars kan man inte se saker enbart för vad de är. Lätt som en plätt, va?

Jag tror jag har en viss koll på det, men det hade ändå känts bättre att få sitta med och lyssna än att bara ha materialet att vända sej till. Nåja, jag får väl kontakta ledarna om det är något som jag verkligen inte förstår. Vi har fått det här ordspråket citerat, något som jag antar beror på att det är ett lätt mantra att luta sej på;

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden" - Serenity Prayer.

....och det är väl nu jag ska säga hur fantastisk bra och träffande det är. Och visst, det är väl träffande. Men av nån anledning så tycker jag inte om det. Det gör mej nästan irriterad. Fråga mej inte varför jag tycker att det är så provocerande. Jag vet inte. Acceptansdelen i sej är däremot jättebra. Det är just själva citatet jag av någon anledning retar mej på.