Igår gjorde jag mej i ordning i godan ro för att bli bjuden på middag. La till och med en make-up och tog en stass som var vacker men dock inte särskilt varm. Vad händer? Jo, bilens samtliga dörrar hade fryst. Det var kallt, låssprayen hade jag intelligent nog i bilen, packningen var tung och doggen var på bushumör. Ett yl utan dess like ekade bland hyreshusen. Tack gode gud för pappa som kom till undsättning. Jag blev sen, men som tur var så var käket planerat i hemmiljö och vi hade en hel, lång natt på oss att umgås. Sweet!

Och annars? Annars är det bra. Har surrat en hel del med Tanya, jag vill åka dit!!! Och så med Hanna, som vanligt. Det är ett aber, det där med avstånd. Tanya i Schweiz och Hanna i Norge. Men jag har ju mina goingar som bor här också. I början på nästa månad ska jag ha en glöggkväll med gänget. Jag ska se om jag kan boka bastun på området. Det gäller att göra den här tiden så trevlig som det bara går. Julen är ju i vanliga fall ganska så tung för min del, så jag planerar att göra den här julen till den bästa genom tiderna! Jag har såna sjuka glädjeil att jag får ont i kroppen! Det är så mäktigt att det fyller hela bröstet. Jag får verkligen påminna mej om att det inte är något farligt utan något bra. Så jäkla behagligt att faktiskt kunna l-e-v-a.

Just det! Årets pysselkalender är i början av monteringsprocessen. Det är ett riktigt bra distraheringssätt när en gnutta ångest och en sjö med tankar pockar på. 

Mitt i allt välbehag finns det ändå stunder av sorg. Igår dog en granne till mamma och pappa i cancer. Familjen har, likväl som vår, bott på gatan sen urminnes tider. Så det är väldigt sorgset på gatan idag.