Jag är så glad över att min hund i regel är en riktig sjusovare. Det var väldigt välbehövt med en sovmorgon. Jag har fått en riktig förkylning. Att vakna till 1 advent var riktigt mysigt. Vi tände ljus och åt frukost. Sen på eftermiddagen väntade en långpromenad och fri lek. Nu har jag precis klivit ur rena rama lyxbadet. Jag borde egentligen laga mat för jag är väldigt, väldigt hungrig, men jag har ingen som helst inspiration. Jag hoppas på att få besök snart, då får hon laga mat.

Uppdraget att göra julen till något positivt i år tar jag verkligen på allvar. In absurdum, faktiskt, för att vara jag. Glögg, russin och julsånger(!). Det blir så töntigt att jag tycker att det är roligt. Jag har förstått att det är ganska många som tycker att julen är en svår tid. Både de som lider av psykisk ohälsa, men även personer som inte gör det. Jag känner personer som till och med säger att tanken på julen ger dem panikångest. En stark reaktion alltså. Sen har jag kompisar som stirrar som ett levande frågetecken när man nämner att julen är en tung tid. De beskriver julen som en tid då deras nära och kära samlas, då de har mysiga glöggkvällar, julbak och de har ett tillfälle att glädja andra. Det är väl just det som blir så jäkla jobbigt, att det förväntas att man ska ha den positiva attityden. Den positiva attityden som nästan blir over the top. Det är sådana kontraster mellan att älska julen och hata julen. Jag tror att nyckeln är att bara släppa alla måsten. Låta bli att bry sej så jävla mycket om hur andra uppfattar ens julkänsla. Vad spelar det för roll egentligen? De är lika glada oavsett om man själv älskar eller avskyr julen. (Så länge som man inte aktivt gör en Grinch och bemöter all julstämning med galla). Jag säger, avdramatisera skiten. Då blir det inte så jäkla jobbigt. Och så kanske man tillåter sej själv att finna de saker som man faktiskt kan göra något positivt av. Ibland får man kanske vara beredd att satsa lite för att vända på något. Om jag kan få den här julen mindre ångestfylld än tidigare, ja, då har jag hittat ett vinnande koncept. Och det vore faktiskt underbart att få dela det mina nära och kära upplever vara så fint med julen. Nästa steg är att baka lussekatter. Ja, jösses, jag går all in när det gäller den här julgrejen! Det här tänket är egentligen hämtat från färdighetsträningen. Det gäller att våga och prova att göra tvärtom. Eftersom att man mår dåligt över något eller i en viss situation så fungerar ju inte den strategi man redan har. Det enda rätta är väl att då försöka söka efter alternativ. Vad kan jag egentligen förändra? Attityden brukar vara en rätt stark kandidat på svaret på den frågan. Det betyder inte att man måste pimpa hemmet med 200 000 lampor, tomtar, änglar, girlanger och fan och hans moster. För min del handlar det om att slänga upp två julstjärnor och kanske en adventsljusstake. Det betyder inte heller att man måste delta i allt spektakel som julen innebär. Det kanske räcker med att gå på Filmstadens Lucia Movie Night då det är Lucia istället för att gå på rena rama konserten i kyrkan. Det viktiga är att man hittar sitt egna förhållningssätt. Att man hittar egna uppnåeliga mål. Att man finner vad som är tillräckligt för en själv. Som sagt, avdramatisera skiten.

Btw, så har jag gått upp en del i vikt... Rimmar lite illa att börja julbaka då. Dags att skärpa sej och teckna nytt gymkort!