Jag är så fruktansvärt less på medicinering. Det första jag gör när jag vaknar är att ta mediciner. Det sista jag gör innan jag somnar är att ta mediciner. Det måste slita ordentligt på kroppen. Och de har gjort att jag tappat språket. Jag har glömt ord och stavningar. Det är inte roligt att sitta och prata med någon och känna sej trög! Den här Zyprexan är inte bra för vikten. Fastän jag inte äter mer än vanligt så känns det som om jag går upp ändå. Jag tror att jag har en jäkla massa vätska i kroppen. Det borde ju vara en rejäl morot för att ta sej till gymmet, men det är det inte. Idag var jag inte särskilt effektiv, men jag tog mej i alla fall iväg. Jag önskar att jag kunde bli medicinfri.

Idag hade jag veckans individuella sjukgymnastik. Meditation, stående övningar och dropsymassage.

Sista tiden har jag haft många tankar kring livet och döden. Undrar om alla människor någon gång tänker på självmord? Är det normalt att ha dom tankarna och hur ofta får man ha dom för att det ska vara normalt? Jag har det där i huvudet lite mer frekvent nu. Jag får infall. Jag har tankar och jag har infall. Jag mår inte särskilt dåligt, de bara finns där. Men det är väl normalt att det är så?