Om att våga

Imorse var jag och tränade på gymmet. Det gick rätt bra, jag har kvar en del muskler och en viss kondition trots allt. Det blev styrke, kondition och till sist simning. Jag blev även varse om att lördagmorgon är småbarnsfamiljernas baddag. (Kanske är söndag också en sån dag, det återstår att se). Jag har inget emot det. Inne på gymmet märks det inte av och i banan för konditionssimningen märks det inte heller. Problemet sitter inne i omklädningsrummet och vid duscharna. Det är få duschar och att behöva stå naken och vänta på att någon ska bli ledig är inte kul. Det blir en för lång väntan och då hinner jag tänka alldeles för mycket. Det är väldigt jobbigt. Och idag blev det väldigt tydligt att mina ärr uppmärksammades. "Aldrig mer", var min första tanke. Nu vet jag inte hur jag ska kunna stå där imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0