Jag undrar vad som gör att jag sätter mej i situationer som jag vet att jag mår dåligt av. Något är det som gör att jag hamnar där. Förmodligen liknar det anledningen till att trassliga tjejer dras till mej och att trassliga jag dras till trassliga tjejer. Varför väljer jag att ha sex där jag mår illa? Jag menar bokstavligt talat mår illa. Det har inget med personen i fråga att göra. Tror jag i alla fall. Kanske är det för att det är så avskalat att det blir kallt. Ont gör det också. Så vad är poängen? Det har inte varit såhär från början, det har växt fram. Varför väljer jag att fortsätta när jag har spyan dansandes i halsen? Jag kommer ofta tillbaka till hur ett ex valde att göra. Hon hade sex med mej för att ett par timmar - MAX - göra slut. Det har varit en värre smäll än själva faktumet att det tog slut. Jag förstår inte att hon kunde göra så. Jag kände mej så jävla utnyttjad. Spottad på. Det är som ett öppet sår som vägrar läka. Jag skiter i bruden. Men det som hände... Det har jag på nåt vis svårt att acceptera. Kanske är det det som gör att jag sätter mej i situationer där jag upplever det här äcklet. Avskyn. Jag accepterar det inte, istället återskapar jag det. Jag tänker att jag är värd mer! Jag tänker det och varvar med "är jag värd mer?". Tanken som är formad som en fråga är den tanken jag tror på. Jag tror inte på påståendet att jag är värd mer. Därför fastnar jag. 

Synd att vi inte jobbar med känslan avsky i färdighetsträningen den här veckan. Den hade jag haft kläm på just nu.