Herregud. Dejten var en av de bättre jag har haft. Vi pratade om allt. Han är himla lättpratad. Och både eftertänksam och rolig. I like him. Och det blir en himla förvirring inom mej. Han vill träffa mej igen. Och jag vill träffa honom igen. Men kan jag det? Vågar jag det? Och vad innebär det här, att jag vill träffa en kille? Sen har jag ju den där konstiga intima relationen som jag inte vet hur den påverkas av det här. För hur det än är så har vi varit intima i många månader och av det så bildas ändå känsloband. Hur fan ska jag lösa den biten? Det känns lite jobbigt.

I övrigt så mår jag rätt bra. Jag har inte självmordstankar längre. Jag känner mej piggare, klarare och framför allt GLADARE! Imorgon är det färdighetsträning igen. Jag har inte fått material på mailen, hon måste ha glömt att skicka det till mej. På kvällen är det utbildningsträff med BOJ på tingsrätten tillsammans med polis och nån advokat. Det ska bli spännande!