Sömn, musik och dreads

Mardrömmarna håller på att ta knäcken på mej. De äter upp nätterna och halva dagarna eftersom jag inte tar mej ur sängen förrän klockan är mycket. Jag tror att den här natten blev lite extra orolig eftersom jag var så orolig igårkväll. När jag var ute med hunden började jag noja och det höll i sej tills jag somnade. När jag vänder mej om stup i kvarten när jag är ute, när jag greppar nycklarna mellan knogarna och när jag kontrollerar att dörren är låst om och om och om igen så gör jag det bara värre. Jag driver på oron. Vissa gånger kan jag bryta det där, men vissa gånger klarar jag det bara inte.

Idag gjorde jag lite ärenden och var ute med hunden innan jag landade hos mamma och pappa. Jag tigger mat här, samtidigt som jag ska passa på att pimpa min pärm till färdighetsträningen. Sen måste jag ta reda på trattens kvarlevor på Tyson. Han har dreads. Och inte av den coola, charmiga sorten som Pulis har, utan av den ovårdade sorten. Hans öron står ut så att han ser ut som en Papillion. Att bära tratt har sitt pris. 

Pratade med Sofia lite också. På tisdag är det en konsert på Kulturens Hus, Raubtier och Pain spelar! Vi ska käka middag och gå dit. Det blir trevligt. Eftersom vi har växt upp tillsammans så känner vi varann utan och innan. Nästan. Vi gled ifrån varann på högstadiet. Jag blev sjuk och hon blev rebell. Vi hängde i olika umgängeskretsar. Men vi har alltid, alltid haft varandra. Och när hon separerade fick hon låna min lägenhet och vi började hitta tillbaka till varann igen. Hitta tillbaka till det där intima. Hon har levt ett ganska hårt och isolerat liv med en väldigt, väldigt hård fasad. Hon kom tillbaka från det efter den där separationen. Det är fint att se. Nu är det bara jag som är hopplös på det där med att vårda relationen.

Imorgon börjar HUT:en om! Äntligen! Hade en jättebra sjukgymnastikstimme igår. Det är trist att minnet sviker mej när jag ska göra övningarna hemma. Jag glömmer inte bort att göra dem, men jag glömmer bort själv övningarna. Vi pratade om att det kanske skulle hjälpa mej om jag skrev upp dem.

Förresten så är min kalender helt raderad. Just snyggt. Undrar hur många missade möten det kommer att kosta mej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0