Sen jag blev dålig i april har jag fått svårt att hitta ord, bygga meningar och stava. Det är inte hela världen, i alla fall inte när man har tid att vara lite seg, men lite frustrerande är det. Att skriva här är svårt. Å andra sidan så tränar jag ju här också. Jag hoppas att det ger med sej. Annars har jag haft ganska lätt för det. Ända sen jag var liten.

Igår morse råkade jag träffa på en äldre man inne i sophuset. Han skrämde skiten ur mej. Faaan, vad rädd jag blev! Så jag gick hem och bakade bullar för att kunna hantera det. Och det hjälpte! Väldigt skönt! På kvällen kom Sandra och hämtade mej, och så åkte vi till Camilla för att se hockey. Det börjar bli en vana.. En väldigt trevlig vana. Jag tycker att jag utvecklat mitt sociala liv ganska mycket sista tiden. Jag trivs med hur det är nu. Det har säkerligen en del i att jag mår bättre och bättre.