Igår blev jag sådär konstig igen. På kvällen skulle jag åka till Camilla tillsammans med Sandra och jag skulle hämta upp henne på vägen. Jag kände ingenting märkligt förrän jag satte mej i bilen, bortsett från att jag tidigare under dagen haft lite ångest. Under resans gång hann jag med allvarliga tillbud. Ett var att jag hamnade i fel fil där jag höll på att hamna i kollitionskurs med mötande trafik. Jag hade dålig koordinationsförmåga, dålig reaktionsförmåga och dålig avståndsbedömning. Väl hos Camilla så började jag sluddra, prata stötvis och tappa ord. Jag gav nycklarna till Sandra så hon fick köra hem. Nu har jag ställt bilen tills dess att jag stabiliseras igen. Jag är inte rädd eller orolig för jag vet att det går över. Det gäller bara att jag avlastar mej och inser mina begränsningar, såsom att jag inte bör köra bil. 

Nu ska jag snart iväg till HUT:en. Konstigt nog har jag ingen lust. Det är i vanliga fall det bästa på hela veckan. Jag vet inte om det är för att jag är trött och så långsam i huvudet som gör det. Helst av allt så skulle jag vilja sova lite istället. Men jag vet att det gör mej gott så det är bara att ta sej iväg.