100 knyck

Vaknade en gång i kvarten i natt, var ändå pigg som en lärka när det var dags för frukost vid 7. Åkte till tatueraren till 10-tiden. Hade inte ens tänkt på att det skulle bli ganska intimt, då jag var tvungen att ligga ner och ha honom lutandes över mej. Men. Det var inga som helst problem. Snarare så blev jag mycket mer samlad när endorfinerna kickade in. Det var inte alls obehagligt. Tyvärr så tog det inte så länge så varvade jag upp igen. Ordentligt. Jag åkte tillbaka till avdelningen innan det var dags för middag. Det är jag lite besviken över, att jag inte nådde upp till min målsättning att äta middag hos föräldrarna innan jag åkte tillbaka. Är fortfarande i gasen, men jag springer inte omkring som en yr höna i korridorerna i alla fall. 

Träffade på två kollegor på stan. Eller strax bredvid närpsykiatrin. Det var lite jobbigt. Jag måste höra av mej till jobbet. Måste komma ihåg det! 

Det är så mycket höga berg och djupa dalar. Antingen är jag nästan euforisk eller så är jag rejält svart. Det är väldigt svårt att hitta en balans. Och att veta vad som är sunt och inte. Jag behöver reda ut vad som är känslor och vad som är tankar. Just nu tror jag att allting är ett enda virrvarr. Jag behöver reda ut det, fundera över vad jag vill uppnå och sedan hitta konkreta strategier för att nå dit. Jag ska få material från min kontaktperson som jag hoppas att jag ska använda för att göra just det.

Hade en diskussion idag om tillit och relationer. Jag måste ju ändå försöka kliva in med full hängivenhet in i relationer, utan att hela tiden gå med en misstro gentemot andra. Bara för att jag gjort det en gång och blivit helt jävla slaktad så betyder inte det att det alltid kommer att hända. En händelse har inget med en annan att göra. En person har inget med en annan att göra. Jag får inte börja backa i det nu. Då kommer jag aldrig kunna ha djupare relationer. Dessutom får jag skylla mej själv som var så korkad. Min mamma underblåser lite det där att man ska vara misstänksam mot andra personer. Hon menar att man ska "känna folk på pulsen" innan man släpper in någon. Just precis det som jag tränar på att jag inte ska göra! Det är svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0