...och så fick jag ett ultimatum; "hör av dej eller så hörs vi aldrig mer." 

Jag mår inte bra. Jag kan inte tänka klart. Jag har konstant ångest, så mycket att jag inte håller på orka, så starkt att jag är beroende av sjukhuspersonal. Jag fixar inte sånt här. Jag fixar inte ultimatum. Ultimatum får mej att känna mej otrygg. Stressad. Och då resignerar jag. Så är det, jag resignerar av ultimatum. Och återigen - jag är så jävla värdelös.