Spattig och ångestfylld, men dagen är ändå fin. Jag har skrattat och skrattat och skrattat! Det är nog dags att skriva ut sej. Ska klottra ihop ett schema för både vistelsen här och för hur dagarna ska se ut när jag skrivs ut. Nu väntar jag på finbesök. Är lite trött efter HUT:en. Det är ett bra sätt att kanalisera energin när jag är där. Det är relationer till både mänskliga och fyrbenta varelsen som ställer krav på ett alldeles lagomt sätt. Imorgon ska jag sikta mot att ha permis ett längre tag av dagen. Det är morgondagens mål. Permis mellan 9 och 18, det skulle nog vara rimligt. Tror jag.

Det bubblar i benen, det är riktig sockerdricka i kroppen.