Ångesten är vad jag slåss mot allra mest nu. Fick en Sobril, och faktiskt så hjälpte den så pass att jag kunde äta middag. Tjejen som är inlagd samtidigt som mej är guld. Så jäkla skönt att sitta och surra om ditt och datt. Det har blivit en hel del skratt idag. Det är värt mycket! Jag försöker fylla dagarna med att se fram emot att åka till Göteborg. Och till ännu mer sydliga breddgrader. Det är mitt mål att bli tillräckligt frisk för att kunna åka. Behöver få lite distans till en hel del just nu. 

Det är så mycket rör sej inom mej som jag tror att jag skulle behöva uttrycka. Men det kommer jag aldrig att göra. Jag stänger av istället. Helt. Det kommer inte att gå att nå mej.