Hela dagen har gått ut på att svälja gråten. Om och om igen. Jag orkar inte ha det såhär. Jag orkar inte pendla upp och ner. Jag är helt slutkörd.

Pratade med en skötare om det tidigare idag. Jag sa det, att ibland blir jag tveksam över hur jag ska kunna stå ut. Kanske borde jag flytta ner en våning, jag vet inte. "Det syns inte på dej." För mej känns det som om det bara skriker om att jag har ångest. Jag förstår inte att det inte syns. Jag vill så gärna prata men jag är så dålig på att upprätta kontakt. Det är så många som jobbar här också. Det är..svårt.