…är jag tillbaka bakom tangenterna. Har jobbat mej från låst avdelning till öppen. Från extra vak till frigång och permissioner. Och jag är absolut livrädd. Sociala kontakter gör mej stressad. Intryck gör mej överväldigad. Jag har varit dålig förut. Jag har känt att jag inte vill leva mer förut. Men jag har aldrig hamnat i en sådan bubbla att jag inte vet vad jag gör. Nu efteråt så ångrar jag mej inte. Jag är inte heller besviken över att jag inte lyckades. Jag är helt likgiltig inför det. Det hade varit skönt att slippa. Faktiskt.

Nu är det stora problemet Ångesten.