Fan. En ny dag att släpa sej igenom. Just nu sover jag i ett vakuum, så nätterna är mina bästa vänner. Till och från är dagarna väldigt svåra. Jag känner inte igen mej själv. Hade egentligen behövt åka och träna, men istället ska jag åka och hälsa på min bror. De bakar bullar så det är bäst att jag passar på...

Igår promenerade jag genom det området som jag tycker är så svårt att vistas i. Det gick vägen, men det var inte utan ångest. Allt jag gör är behandlingsinriktat nu. Oppostite action, distraktion, exponering och självtröst. Allt enligt checklista. Så tar jag mej igenom mina dagar. Allt är en kamp.