Tänkte att jag skulle köpa en bok, för att göra något annat än att titta på tv och sitta framför datorn när jag är hemma och inte har behandling, jobb eller träning. Hade tänkt mej något i deckarstilen. Typ en Camilla Läckberg. När jag stod där framför pockethyllan visade det sej att jag redan läst den senaste Camilla Läckberg. Ögonen föll därefter på en bok med den talande titalen "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Författaren, Ann Heberlein, är teologie doktor och forskare i etik, och har skrivit om sin sjukdom, bipoläritet typ 2. Jag köpte boken, och avhandlade första kapitlet "Väntrum" idag. Jag läste inte längre, för jag var tvungen att samla mej lite. Det var som att läsa om mej själv. Ensamheten när det krisar, tryggheten med psykiatrin, hatkärleken till medicinerna och viljan och oförmågan att orka leva.