Jag vill så gärna säga att jag tror på förändring. Att jag tror på bättre tider. Men idag kan jag inte säga det.

Faan. Jag är så körd. Jag måste börja inse mina begränsningar. Jag måste börja förändra mitt liv. Jag går ut på lördag. Efter helgen kommer jag isolera mej. Jag orkar inte mer nu.

Jag läste det här på en tråd med temat Det värsta med bipolaritet; "Att jag är kapabel till att vakna imorgon och ta livet av mig utan att ana något idag." Så jävla spot on!

(Observera, betyder inte att jag överväger att ta livet av mej. Så är det inte. Inget skrik och panik.)