Jag är så trött på den här gråten. Jag bara gråter och gråter och gråter. För allt. För ingenting. Vad gör man när alla ens resurser är uttömda? Det hjälper inte att träna. Det hjälper inte att ta sej ut. Det hjälper inte att sova. Det hjälper inte att vara social. Det hjälper inte med självtröst. Det hjälper inte med mindfulness. Jag vet inte ens om pillrena hjälper. Jag är så trött, trött, trött på att hela tiden slåss mot mina egna tankar. All uppmärksamhet och all energi går åt till det. Och då gråter jag ju över det. Det är inte likt mej att jag inte kan hålla ihop när det behövs. Det brukar jag kunna göra. Men nu är det som att jag kan börja gråta precis när som helst. Väldigt jobbigt. Väldigt pinsamt. Det gör att jag inte vill gå ut.