Jag är helt nollställd den här eftermiddagen. Så vansinnigt skönt. En paus. Jag hoppas att den varar. Att gå på autopilot är befriande. Så vansinnigt befriande. Jag ska på färdighetsträningen och fortsätta jobba med mindfulness. Därefter ska jag på gymmet och ta ut mej ordentligt. Jag har två väldigt, väldigt hektiska jobbdagar framför mej. En klon vore väldigt behändigt.

Min mamma rotade fram en massa gamla foton i helgen. De har haft besök under ett par dagar, ungdomskompisar, och de pratade minnen och drack kaffe så det stod härliga tider till. Ganska trevligt att lyssna på dem. Så mycket glada minnen de delade. Mitt i fotostöket dök det upp bilder på mej från det att jag var liten. Riktigt liten. Långt innan helvetet började. Bilder från när min pappa och min morfar matade mej. När min morfar och jag sov i soffan, jag med tummen i munnen. Flera bilder när min äldsta bror bar på mej. Och bilder när jag är på båten och i stugan. Lyckliga bilder. Dom gjorde mej väldigt glad. Jag har många gånger tänkt att jag skulle ha velat stanna i dom åren, för alltid. För då minns jag att jag hade det bra.