Nu har jag konstaterat att jag är på god väg in i ett skov. Det känns inte roligt för jag vet att vårdepressionerna brukar ta lång tid att läka ut. Jag pratade lite med en vän ikväll i alla fall. Och det kändes lite bättre. Brukar inte tycka om att prata i telefon, men av nån anledning så halkar saker bara ur mej när jag pratar med henne. Hon "klär av" mej och jag känner mej inte lika obekväm. Lite kanske, efteråt, då jag känner mej som en tönt som har hyvlat ut mina fjanterier sådär. Hon har inget intresse av att mosa mej med det efteråt. Tror jag. Hoppas jag.

Vad är det som gör att man vid vissa tillfällen med vissa personer bara bryter ihop och allt som man inte visste själv fanns kommer fram?