Drömmen

Jag älskar barn. Jag längtar så efter barn. Har hållit en bebis i famnen länge, länge idag. Och tagit hand om två små pojkar. Barn är fantastiska. Så fulla av liv. Tänk att jag själv varit sådär liten, att jag själv har haft så mycket liv och framtid framför mej. Att jag har haft utveckling framför mej. Att jag har varit i utveckling. Och nu när jag tänker på mej själv så ser jag bara svart. Svart och autopilot. Jag kommer aldrig kunna bli förälder. Jag kommer aldrig bli tillräcklig för att kunna vara förälder. Hårt att inse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0