Jag är helvimsig! Men med tanke på att jag mår bättre och bättre så är det värt att betala vimsighet som pris. Hellre vimsighet än gråt. Idag visste jag exempelvis inte om jag hade duschat eller om jag gjorde det igår. Att vara vimsig är inte en hel värld men det betyder att det kan bli lite missar. Exempelvis så vet jag inte om jag har samtal på närpsykiatrin imorgon eller inte. I mitt huvud är det imorgon, i min kalender är det på fredag. Frågan är vem som har rätt. 

Idag åkte jag buss till och från sjukgymnastiken. Med solbrillor och musik i öronen så klarade jag det ännu bättre än tidigare. Det blir ändå en massa, massa intryck och jag var helt knäckt när jag kom tillbaka till avdelningen. Sjukgymnastiken var guld. Jag fick akupunktur mot min envisa huvudvärk, och när man får det så är det omöjligt att inte slappna av också. 

Sedan fick jag träffa en läkare idag. Det var samma som skrev in mej för några veckor sen, men det minns jag inte. Skönt nog så blev jag lugnade av honom när det gäller att jag har svårt att kissa och svälja, och att jag ibland stammar och tappar ord. Det är stress och ångest. Nu är planen att det ska tas prover och sedan sikta mot utskrivning på fredag. Längtar! Imorgon - om jag inte har träff på närpsyk - ska jag ta det sista i lägenheten. Det känns som att jag ska bestiga ett berg, men när jag skalar ner det i tanken så är det inte så mycket kvar. Lite plock och städning.