Att reda upp flyttröran är så vansinnigt tungt. Det blir aldrig klart. Det som är bra att jag får rensat. Gamla kläder och en massa tjafs åker ut. Idag passade jag på att rensa bland minnen. Foton, saker, en present jag aldrig gett - allt åkte ut. Julklappar. Allt. 

När jag kom tillbaka till avdelningen så var det fel på dörren. Jag fick gå en annan väg, genom den låsta avdelningen, för att kunna ta mej upp på gröna. Det första jag tänkte var "var finns nödutgångarna om det börjar brinna?" och "tar man sej ut genom dom eller är det fel på dom också?". Ett praktexempel på katastroftänkande. Jag har sån dödsångest. Idag har jag varit helt säker på att hjärtat ska stanna i kroppen på mej. Det slår hårt och voltar. Ovan på det oroar jag mej för att andra runt omkring mej ska dö. Jag får inte stopp på det, det bara rusar i huvudet.