Jag har varit jourhavande kompis sen midsommarhelgen. Två av mina vänner har hamnat i någon form av kris, oberoende av varandra alltså. Den ena har problem med kärlekslivet, den andra har konflikter med kompisar och en tuff arbetssituation. Första dagen när de ringde växelvis gick ganska bra. Men igår fick jag nog. Då hade min telefon ringt i ett tre dar, timslånga samtal, och ett ältande av samma saker. Jag fick så jäkla ont i kroppen att jag tillslut sa att nu orkar jag inte, jag behöver vara ifred. Jag tror att jag sa det på ett bra sätt, för det gick bra. Ända tills jag visade mej online och svarade på sms, då började det om igen.

Igår har jag en sån där späckad dag. Jag gör som bekant ingenting lagomt, det är alltid antingen eller. Jag vet att jag borde begränsa mej mer, men när jag mår sådär mycket bättre så vill jag så mycket mer och då är det svårt att stoppa. Jag åt lunch på stan med en vän, klippte mej, åt middag, tittade på fotboll och var på bio med en annan vän. Världen bara snurrar. Imorgon - mitt i natten - åker jag till Göteborg. Blir en utmaning eftersom jag är så flygrädd. Förmodligen kommer illamåendet hinna ge sej i Stockholm lagomt till det är dags att hoppa på nästa plan. Det är dags att damma av mantrat "jag kan flyga, jag är inte rädd".