Halva gårdagen var som en enda dimma. Det kan ta sån tid att klä på sej, borsta tänderna, äta, ja, göra sånt som man behöver göra. Även de mest rutinmässiga sakerna. På eftermiddagen vaknade jag till liv. Drog in till stan och drack kaffe och gick sen på bio. Världens bästa och mest avslappnande kväll. Det som var mindre lysande var natten. Jag hämtade hem Tysse från "dagis" och åkte hem för att sussa sött. Trodde jag. Han hade varit igång hela dan, men han var som en riktig crackhund! Han höll mej vaken till halv tre(!). Han busade och skällde och skulle inte för sitt liv sova. Plötsligt såg han taklampan och blev helt säker på att den var livsfarlig. Jag fick lyfta upp honom så att han fick nosa på den. Det är ingen bra idé att vara vaken när man äter sömnpiller. Man blir väldigt spejsad.

Morgonen kom såklart alldeles för tidigt. Nu sitter jag här och ska försöka göra det bästa av dagen. Sova lite, städa i badrummet, ta en promenad och titta film. Även om jag är ganska slut idag, så har de sista dagarna varit fina. Jag börjar förstå tjusningen i ett umgås med andra människor. Jag ska börja säga ja mer. Det är tur att jag har vänner som låter mej vara lite spattig och vilsen när vi ses.