Igår var jag på Klubbviken med Evve. Den här gången tog jag mej verkligen iväg! Ingen ångest över förberedelser bröt ner min vilja att åka. Beväpnade med fika och solskydd intog vi stranden. Efter många timmar i solen med massor av skratt och massor av saker att prata om var jag en slagen hjälte. Jag hade en riktigt bra dag. 

Idag mötte jag upp en kompis för en fika på stan. Hon är en ganska mycket mer nyanserad person än vad jag är. Hon pratar mycket om känslor och hur hon hanterar det. Lite av en konstnärssjäl tycker jag. Hon skriver dikter och sånt. För mej är det ganska okänd mark. Jag har inte känslan för orden på det sättet. Så ibland har jag lite svårt att relatera till det hon pratar om. Men det går bra ändå. Det var trevligt. Vi har varit bekanta sen ganska lång tid tillbaka, men har lärt känna varandra under året som färdighetsträningen pågått. 

Jag har haft ångest över att jag har gått från famn till famn, men efter att jag var på närpsyk i onsdags så har det faktiskt släppt. Jag känner mej inte så hängig längre. Inte risig alls, faktiskt. Att få höra att det är okej att ha nattliga äventyr gjorde det möjligt att släppa alla tankar på att jag är äcklig. Eller att det är äckligt. Faktiskt så.. Tror jag inte att jag ska sluta gå från famn till famn. Det är rätt skönt med den bekräftelsen.