Jag fick plötsligt en sjukt stark ångest. Jag har sovit ordentligt, jag har ätit, jag har varit ute i solen. Det har känts bra. Väldigt bra. Jag har varit ute med Tysse och lekt. Promenerat. Vad mer kan jag göra? Jag blir så förvirrad när det är så tvära kast.

Ska skura upp lägenheten och sen göra middag. Min mamma kommer hit på kaffe och känsloträning.

Varför är det så jävla svårt att betala räkningar? Då menar jag inte att det är en stor sorg att kontots saldo minskar, utan att det är just svårt. Man ska hålla reda på avsändarkonto, bankgiron, plusgiron, datum, summor och ocr-nummer. Det sista är fan ingen lek. En massa siffror i rad som är superviktiga att ha rätt. När jag hade fått koll på de första siffrorna på räkningen så hann jag glömma dem innan jag fått ner dem i datorn. Det slutade med att jag fick ta siffra för siffra och dölja den föregående siffran med en penna för att kunna separera dem och sedan säga siffran högt för att minnas den. Sen var jag tvungen att trippelkolla alla giron, summor, datum och ocr-nummer. Det är väl just därför som jag ska ha hjälp av min pappa. Nu råkar han vara bortrest i jobbet så jag behövde göra det själv. Och det gick ju bra. Hoppas jag. Fast jävligt irriterad är jag! Nu är min hjärnkapacitet tömd för idag. Jag känner mej helt slut. Så jävla töntigt, mosig i huvudet av att betala räkningar. Det låter ju väldigt.. Odugligt.