Sitter med min hemläxa inför färdighetsträningen imorgon. Vi är inne på känslan "förvåning". Det är riktigt svårt. Alla mina exempel blir rädsla istället för förvåning. Det flyter ihop. Ibland känns det som om jag aldrig kommer att kunna separera det ena från det andra. Ser på något vis fram emot morgondagen, då förra veckan var första gången jag verkligen kunde känna att det fanns andra som mej. Som har...svårt i livet. Konstigt nog är det någon sorts tröst.

Mer om färdighetsträning kan du läsa om här.