När han tog över min kropp blev mitt hjärta som besatt. Det slöt sej. Ingenting kändes någonting längre. Intresse och glädje blev samma. Ilska, rädsla, förvåning, skam, skuld, avsky och oro blev samma. I mitt huvud har jag två känslolägen - ett bra och ett dåligt. Mer nyanser än så finns inte, för att jag inte kan tolka dem bättre. Men jag vill ha allt. Jag vill ha alla nyanser. Jag vill lära känna alla nyanser. Och jag vill släppa min skuld i det som har hänt.. För ja, jag borde ha sagt något. Jag borde ha berättat för någon. Jag borde. Men jag gjorde inte det. Men det var inte heller jag som gjorde det onskefulla. Jag var bara i vägen. Och det var inte mitt fel.