Tänk om jag kunde få en normal nattsömn. Utan mardrömmar. Ideala 8 timmar. I sträck. Jag var så trött, så trött, så trött imorse. All min vakna tid fram till HUT:en gäspade jag mej igenom. Jag har såna levande mardrömmar. Nu sitter jag i soffan och har fortfarande inte tagit mej in i duschen. Jag har haft bland den värsta hjärtklappningen någonsin sen två timmar tillbaka. Om hjärtat inte bränner ut sej nu och stannar så kommer det aldrig göra det. Jag undrar vart den har så bråttom... Det är något som skapar en väldig massa oro inom mej. Jag tycker inte om det.

Jag ser fram emot imorgon då de gamla rävarna kommer hit och äter middag. Det ska bli kul. Jag var på bolaget och köpte vinglögg idag. Jag är inte helt bundis med något som är vinaktigt. Vin har jag inte kunnat med sen en liten "incident" när jag var 14. Det sitter fortfarande i... Så imorgon kanske vändpunkten kommer.