Julen, acceptans och oro
Jag tror att jag har blivit lite triggad av det senaste avsnittet, acceptans, på DBTn. Och det förstärks en hel del av hela den här julgrejen.
Jag menar att jag har lite svårt att släppa tankar kring sådant jag inte kan påverka. Som döden. Det kan inte jag råda över. När det gäller min, ja. Men inte när det gäller andras, och det är egentligen det som gör mej så orolig. Precis som jag skrev igår så blir det ganska jobbigt när jag går in i de här tankarna. Jag accepterar inte att det inte går att stoppa. Jag började fundera kring det här i samband med att jag fick acceptans-uppgifterna från färdighetsträningen på mailen. "Fundera över och skriv ner vad du har svårt att acceptera (sidor av dig, något i din livssituation, andra personer etc) och vad du har lätt för att acceptera". Så löd uppgifter och där startade tankesnöbollen.
Sen kommer nästa faktor. Julen. Jag har ju sagt att jag verkligen ska försöka göra den här julen till något riktigt bra. Göra tvärtom, enligt färdighetsträningen. Kanske kan den här julen bli riktigt bra! Ja, jag tror faktiskt det. Jag har ställt en adventsljusstake i vardagsrumsfönstret och jag har en i köket med levande ljus. Mamma blev så glad när jag bjöd till lite att hon köpte en åt mej. Det märks så mycket på mina föräldrar när jag visar att jag försöker och att jag försöker göra saker på annorlunda sätt. Det gäller inte bara det här kring julen, utan det gäller en massa saker i vardagen.
Nåja, tillbaka till faktorn julen. Hos oss är julen väldigt familjär. Varje jul ser nästan på pricken ut som julen dessförinnan. Det är väldigt traditionsstyrt. Och det är en väldigt viktig högtid för mina föräldrar, särskilt för mamma. Det kretsar kring familjen och att vi håller ihop. Det är där nånstans som jag tror att julen öser på lite extra när jag tänker på döden. Jag vill inte att det där ska ändras. Jag vill att vi ska vara intakta.
Jag kunde inte sova inatt för att jag låg och grubblade så mycket på det här. Sist jag tittade på klockan så var den 03:19. Jag ville inte ta nåt sömnpiller vid behov, jag ville fixa det på annat sätt. Dessutom brukar Seroquelen göra sitt och jag brukar bli väldigt trött, i alla fall dåsig, av den. Men inte igår. Inte inatt. Jag var klarvaken.
Jag menar att jag har lite svårt att släppa tankar kring sådant jag inte kan påverka. Som döden. Det kan inte jag råda över. När det gäller min, ja. Men inte när det gäller andras, och det är egentligen det som gör mej så orolig. Precis som jag skrev igår så blir det ganska jobbigt när jag går in i de här tankarna. Jag accepterar inte att det inte går att stoppa. Jag började fundera kring det här i samband med att jag fick acceptans-uppgifterna från färdighetsträningen på mailen. "Fundera över och skriv ner vad du har svårt att acceptera (sidor av dig, något i din livssituation, andra personer etc) och vad du har lätt för att acceptera". Så löd uppgifter och där startade tankesnöbollen.
Sen kommer nästa faktor. Julen. Jag har ju sagt att jag verkligen ska försöka göra den här julen till något riktigt bra. Göra tvärtom, enligt färdighetsträningen. Kanske kan den här julen bli riktigt bra! Ja, jag tror faktiskt det. Jag har ställt en adventsljusstake i vardagsrumsfönstret och jag har en i köket med levande ljus. Mamma blev så glad när jag bjöd till lite att hon köpte en åt mej. Det märks så mycket på mina föräldrar när jag visar att jag försöker och att jag försöker göra saker på annorlunda sätt. Det gäller inte bara det här kring julen, utan det gäller en massa saker i vardagen.
Nåja, tillbaka till faktorn julen. Hos oss är julen väldigt familjär. Varje jul ser nästan på pricken ut som julen dessförinnan. Det är väldigt traditionsstyrt. Och det är en väldigt viktig högtid för mina föräldrar, särskilt för mamma. Det kretsar kring familjen och att vi håller ihop. Det är där nånstans som jag tror att julen öser på lite extra när jag tänker på döden. Jag vill inte att det där ska ändras. Jag vill att vi ska vara intakta.
Jag kunde inte sova inatt för att jag låg och grubblade så mycket på det här. Sist jag tittade på klockan så var den 03:19. Jag ville inte ta nåt sömnpiller vid behov, jag ville fixa det på annat sätt. Dessutom brukar Seroquelen göra sitt och jag brukar bli väldigt trött, i alla fall dåsig, av den. Men inte igår. Inte inatt. Jag var klarvaken.
Kommentarer
Trackback
