Lite oro

Imorse ville jag inte vakna. Klockan ringde och ringde och ringde. Jag brukar ha den ställd på 8, för att det ska bli så fasta medicintider som möjligt. Men icke. När jag väl tog mej upp så åt jag och följde med pappa och min syster på sedvanlig sista minuten-klappjakt till mamma. Pappa är alltid ute i sista sekunden. Och han är alltid lika butter över att trafiken är vansinnig och att folk är som hyenor. Att försöka förklara för honom att genom att ta lärdom från tidigare år så kan man slippa allt det eländet. Det enda man behöver göra är att ha lite mer framförhållning. En vecka tidigare skulle räcka. "Jaja, nästa år". Men jag måste säga att pappas butterhet inte helt berodde på allt stök att få det gjort. Hans butterhet berodde troligen till mesta del på att syrran är inne i en shoppingfas. Varenda butik hon var in i köpte hon något. Det oroar honom. Det syns på hela hans kroppsspråk att han blir ganska förtvivlad. Jag var rädd att det berodde på mej så jag frågade honom vad som stod på, och han ville inte riktigt säga. Då trodde jag ännu mer att det berodde på mej. Skönt nog fyllde mamma på och förklarade. Det kändes skönt. Jag trodde att det berodde på mej och jag visste inte vad jag skulle göra åt saken.

Idag kom Sofia på överraskningsbesök. Hon hade med sej två klappar som innehöll en Motörhead-tröja och en Motörhead-halsduk. Vi skulle ju ha gått på deras spelning när dom var här den 15'e, men eftersom jag drabbades av en släng extra knäpphet så blev det inte av. Hon kunde tack och lov gå ändå då det var flera som hon kände som skulle dit. Jag blev jätteglad! 

Nu är jag ganska slut. Morgonen började rätt bra, men nu på dagen har jag varit... Jag vet inte. Rädd. Lite nervös. Jag har fortfarande nerverna utanpå kroppen ibland. Det är jobbigt att gå omkring och vara orolig. Det hela började i bilen. Det var en jäkla trafik och hjärtat började slå i ojämn takt och med olika styrkor. Det slog volter. Vid såna tillfällen gäller det att inte öka på oron, utan istället tala sej själv till rätta. Men det klarade jag inte av idag så när jag kom hem så fick det bli en Oxascand. Nu känner jag mej bättre igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0