Jag saknar verkligen idrotten. Det är det där med att vara delaktig i ett lag som jag saknar allra mest. Idrotten var mitt största intresse fram till slutet på tonåren. Då blev jag för sjuk och la ner allt. Just då så fanns det inte ork, men jag önskar verkligen att jag aldrig hade tappat det. Idrotten bidrog med rutiner, kontinuitet, sociala relationer, medveten närvaro och framför allt vård av kroppen. Jag skulle vilja plocka upp det. Främst innebandyn. Men det känns lite nervöst. Leta upp ett lag, komma in i gemenskapen, få upp konditionen och olja upp rosten. Det är därför som jag drar mej.

Nåja, idag ska jag följa Svenska damlandslaget i handboll. Det är helt vansinnigt hur dåligt det har uppmärksammats. För att hitta något i tidningarna om det får man scrolla sida upp och sida ner. Och då är det ändå VM! Istället så presenteras dagens elitseriematcher i hockey, Zlatan hit och Zlatan dit (såklart), kommande fotbolls-EM (som spelas om typ ett halvår), hockeyallsvenskan, Premier League, skidor (vilket i och för sej inte är så konstigt), boxaren Alis sjukdom före man väljer att lyfta fram handbolls-VM. Och jag är helt övertygad om att det beror på att det är damer som spelar. Jag blir så trött! Nä, jag blir sur!

Som sagt, idrott ligger varmt om hjärtat! Tur att tv finns...