Matsuget är mindre idag. Hittills. 

Jag börjar längta hem till min egen lägenhet nu. Visst går det bra att bo hos mamma och pappa, men hemma är alltid hemma. Jag ska promenera dit i snöfallet så fort mina föräldrar kommit hem igen, min mamma har nämligen mina skor... Ikväll blir det bastu med lite spafeeling. 

Hela den här sweetness-grejen har svalnat också. Vi har inte setts på några veckor. Hon har jobbat och jag har inte mått bra. Jag ska ta upp det när vi ses nästa gång. Det kommer nog vara rätt naturligt och det är ingenting jag oroar mej över. Det känns mer stressande att ha den där middagen som jag är bjuden på (men inte svarat på) hängandes över huvudet. Jag vill inte gå, men känner mej lite tvungen med tanke på hur jag betedde mej när vi sågs sist i somras. Jag drog mitt i natten. Det är ju inte särskilt smidigt gjort, men så blev det. Egentligen så behöver jag ju bara säga nej och att det skulle kännas konstigt att ses. Punkt. Slut. Över. Klart. Nu ska jag göra det. Just i denna stund!

...avböjd middag; check. Och det känns nu väldigt bra. Jag är lättad.