När jag fyller dagarna med bus med hunden, lagomt socialt liv (det vill säga luncher, middagar, biobesök och annat dylikt crap), hushållstjosans och långa nätter med min nattliga vän, så mår jag faktiskt väldigt bra. Det är just det jag har gjort de senaste dagarna. Om man bortser från den helt onödiga fyllan jag hade så har jag nog ett vinnande koncept.

Idag var jag bjuden på middag hos min bror och hans familj. Det var väldigt trevligt att umgås med dem utan att det var så mycket folk. Vi är ju annars ganska många i vår familj. Många och högljudda. Jag var där i flera timmar. Sjöng i högan sky i bilen på vägen hem, en resa som för övrigt var med livet som insats med tanke på det fruktansvärda regnovädret. Brukar annars vara ganska förtjust i regn. Sen kom min mamma förbi. Hon har velat komma hit i flera dar, men jag har inte varit ensam. Eftersom jag inte alls haft nån lust att ha henne hängandes bakom dörren så var jag ju till slut tvungen att säga att jag inte var ensam. Förmodligen har hon nästan kreverat av nyfikenhet för idag blev jag riktigt irriterad över hennes tjat om vem det var. Hon behöver inte veta det.