I onsdags drog jag några groggar vilket resulterade i en jävligt lång torsdag i bakissjukans tecken. Vaknade med mitt nattliga sällskap och var ett totalt vrak. Men det var väldigt skönt att bara ligga i soffan och halvsova och prata. Det tog ända till kvällen innan jag var mej själv igen. Tack gode gud för Resorb. Och för duschar. Och för mitt sällskap (som för övrigt är otäckt lyhörd). Bakisångest är...usch. Jag behöver inte den typen av ångest också. Helt onödigt. Förhoppningsvis så fattar jag att det här med alkohol är en väldigt dålig idé när jag är så nedsatt i övrigt. Nåja, det blev ju inga katastrofala konsekvenser. Så idag har jag fyllt på batterierna med att sova i 3 timmar, efter att ha legat i diket längs 97'an och krälat. NEJ, det var inte utifrån min fylla, jag var fullt nykter! Min syster och hennes karl hade dock varit på Lulekalaset igår och på vägen hem cyklade karln i diket. Sagt och gjort blev både telefon och öronsnäcka kvar där. Hjältinna som jag är så packade jag in paret i min bil och åkte och letade, och tro't eller ej, prylarna återfanns! Hade gjort vad som helst för att få ha sett den vurpan! Det såg tydligen helt hysteriskt roligt ut!

För övrigt så väckte min nattliga vän mej mitt i natten för att hon trodde att jag höll på börja krampa. Efter att ha blivit undersökt så konstaterades att jag var väldigt icke-krampig av mej. Men lite sött att hon blev orolig. Jag har fått lova att jag ska ta upp det med distriktsköterskan när vi delar medicin igen. Jag tror att jag drömde livligt, jag har aldrig haft kramper sådär.

Ikväll skulle jag egentligen ha varit på ett Roller Derby. En kompis är med och spelar. Jag hoppade över det. Främst för att jag var så trött, men också för att jag inte pallade att träffa folk. Ingen lust. 

Jag har tagit ett beslut angående skolan. Jag har tackat nej till kurserna jag kommit in på. Det skulle bli ett stort nederlag om jag inte fixade skolan och jag tror att jag skulle ha svårt att hantera det. Dessutom är det nog dumt att lägga på ännu mer påfrestningar även om jag skulle klara det. Skolan finns ju kvar.