Fick återigen en välbehövlig sovmorgon med tillhörande kaffe på sängen. Trots att jag sovit två timmar mer än vad jag brukar så fick jag verkligen anstränga mej för att ta mej upp. Jag har inte gjort särskilt mycket. Promenerat och handlat. Och pratat med Hanna. Skype is the shit. Tyson har varit hängig och trött och mest velat sova i knät hela tiden. Han är nog lite nedsatt ändå. Själv tog jag en "powernap" på två timmar ikväll. Sen tog jag jycken till Ekis och hälsade på mina föräldrar. Tiggde kaffe och såg en film. Sen blev det en lååång promenad till. Där jag insåg att få för sej att ge sej iväg till en kyrkogård mitt i natten inte är någon bra idé med tanke på mina nerver. Så jag vände. 

Drömde att jag blev sjuk igen. Så sjuk att jag behövde ha vårdare vid min sida hela tiden. Jag var jättearg på dom. Det var en otäck dröm. Hade en sån olustig känsla när jag vaknade.

Har fått sån där dödsångest igen. Rädd för döden, både för min egen och andras skull. Lite märkligt, för i samma veva så har jag ju de där tankarna då och då. Då jag bara vill slippa allting. Ibland tror jag att jag har dom tankarna för att när jag tänker det så kontrollerar jag det. Och det jag inte har kontroll över - som döden - har jag svårt att hantera. Andras är mer skrämmande. Min egen kan ju även kännas vara en lösning. Det är grylligt det här. Jag kanske tänker för mycket, men jag kan fan inte låta bli. Det kommer över mej.