Hundträff

Gjorde det stora misstaget att ha kontakt med min före detta. Jag mådde väldigt dåligt efteråt. Vad är det som gör att jag gör saker som jag vet att jag inte mår bra av? 

Jag är dödens trött. Har varit till Piteå på hundträff. Det var väldigt blandade känslor. Det är ångestexponerande att inte veta hur det ser ut, vilka som ska vara där och vad jag överhuvudtaget kan förvänta mej. Sen är det så kravfyllt att vara social. Det gick dock bra. Jag hade en vända då hjärtat rusade i hundranittio, precis då vi kommit fram. Med 5 valpar, 5 unghundar och 6 gamla rävar så blev det väldigt rörigt. Och till dessa dessutom tillhörande mattar och hussar. Men det var trevligt. Det var faktiskt det. Det var roligt att se hur de andra hundarna utvecklats och vilka personligheter de har. Kom ganska tidigt fram till att Tyson och en av hans bröder var väldigt lika i personlighet. De tillhörde toppen av energiknippen skulle man kunna säga... Måste säga att trots sin höga energinivå så var han mest lydig. Det trodde jag aldrig!

Blev bjuden på middag hos mina föräldrar. Var på väldigt dåligt humör. Irriterad. Dels tror jag att det beror på att min bil mår lite risigt. Det är som att sitta på en gräsklippare som kör över kullersten. När pappa sedan provkörde den så gick den som en klocka. Diskussionen huruvida jag kör för fort för vad den stackars bilen klarar av var såklart ett faktum. Jag hävdar dock fortfarande att man kan kräva att den ska klara att ta sej upp i 70 utan att börja studsa fram. Irritationen kom också från att det är dumt att jag blir så påverkad av den där kontakten. Kom på mej själv med att muttra för mej själv i bilen på vägen hem. Mörkade det för min mamma genom att börja sjunga med skivan som snurrade. Hon skulle väl tro att jag tappat förståndet igen.

På tal om att tappa förståndet så hade jag en väldigt jobbig händelse inatt. Eller igårkväll. Mitt i allt så kom den där känslan av att vara nertryckt, inte kunna andas, illamående, yrseln och domningarna. Jag minns inte vad jag sa eller vad jag gjorde, men mitt sällskap blev lite bekymrad. Nu skulle jag vilja prata om det, men jag vet inte hur. Jag vill säga att det inte var något hon gjorde fel. Jag har sagt det, men jag vill förklara det bättre. Och jag skulle vilja fråga henne vad som hände efteråt, för jag minns inte. Otäckt.

Här är Tyson tillsammans med två små halvsyskon.
(Klicka på bilden för att se den större.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0