Städa, städa! Det ser ut som en bomb! Och varför - VARFÖR - är jag så nervös över att träffa E? Det är inte bra, det gör mej så stressad! Ansiktet är domnar. Jag vet, jag ska andas, men jag tycker faktiskt inte att det hjälper. Ska jag ställa in? Måste hinna duscha och handla och..en massa saker, innan jag hämtar henne. Och gode gud, jag kommer inte hitta dit heller. Spelar ingen roll att jag varit dit flera gånger. Det är som att rutten raderas. Turligt nog känner hon till de neurotiska inslagen i min personlighet. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur det här ska gå till. Herregud, det är ju bara E! Vi känner ju varandra väl. Några djupa andetag och sedan en sak i taget. Jag ska inte ställa in bara för att jag har någon föreställning om att jag kommer att få ett nervsammanbrott. Då kommer jag ju göra det igen och igen, och det vill jag ju inte. Det jag egentligen verkligen vill att ju att träffa henne. Eller borde jag ställa in? Överväger att höra av mej till min nattliga vän istället. Där finns inte en ångest så långt ögat kan nå. I alla fall inte någon som är kopplad till henne.