Jag behöver verkligen lära mej att slappna av. Annars kommer jag riskera att gå miste om en massa fina, trevliga och roliga saker. Jag körde inte vilse och jag fick ingen hjärtinfarkt. Jag har haft en trevlig kväll. Igår pratade jag med två barndomskompisar och de ville ha en tjejkväll i en av tjejernas stuga. Glättigt har jag tackat ja till det, men jag filar redan på en massa undanflykter. Det gör mej så nervös. Fastän jag känt dem i massor med år. Det är obehagligt. Men med denna kväll i kärt minne så ska jag faktiskt ge mej på att följa med. Fastän det känns obehagligt innan. Redan på söndag får jag träning för då ska jag till Tysons uppfödare i Piteå. Då blir det en massa ångestexponering; jag hittar inte dit vi ska vara (i deras stuga), jag vet inte hur det ser ut där, jag vet inte vilka som kommer dit, jag vet inte vad som ska hända. En massa ångest är det, och jag vill inte åka. Samtidigt som jag vill se Tysons syskon och höra hur det går för dem. Just fan, innan dess måste jag baka... Gud, ett sånt bestyr. Men det kommer att bli bra. Jag dör inte. Jag kommer förmodligen till och med ha väldigt trevligt.

Nu ska jag stänga butiken. Har skjutsat hem mitt sällskap för kvällen och ska försöka sova ut imorgon. Tysse sover som en stock. Det är väldigt rogivande att lyssna till hans snarkningar precis innan jag somnar. Även om tv'n i vanlig ordning står på, så ger hans närhet mej ett helt annat lugn. "Jag har låst dörren, dörren är låst". Jag vet att jag har gjort det, jag vet att jag har sagt det och jag behöver inte extrakolla. För varje kväll som jag inte behöver göra det så har jag vunnit.