Idag har jag gjort ett framsteg. På sjukgymnastiken fick jag massage, och det gick bra att ta emot det. 

Idag har jag varit nedstämd. Jag har varit trött och nedstämd. Jag har inte gråtit. Inte en endaste tår. Men jag har haft den där tunga känslan i bröstet. Som både är tung och tom på samma gång. Då är jag nedstämd, har jag börjat lära mej.

Jag vaknade trött. Var trött hos sjukgymnasten. Var trött under lunchen som jag åt med en kompis. Jag var vansinnigt trött efter träningen och nu... Jag vill bara gå och lägga mej. Det har inte varit trött som i "lite seg-trött", det har varit trött som i att "ögonlocken velat falla igen". Tung i kroppen och långsam i huvudet. Nu ligger jag på soffan och jag blir ömsom lätt, ömsom tung. Jag tänker att jag kommer att lyfta och sväva iväg. I nästa sekund är jag rädd att soffan inte ska hålla för min tyngd. Nånstans däremellan vet jag att inget av det är verkligt. Det känns som om jag flyter ut och blir till vätska. Och sen känns det som om jag dras ihop, och blir till en sten. Just nu vet jag inte var jag börjar och var jag slutar. Det får mej att vilja göra illa mej. Det skulle hjälpa mej att få veta vad som är jag och vad som inte är det.