Fysisk träning och visuell perception måste vara en riktiga depressionsbekämpare. Genom träning kan man få bättre kontroll över adrenalinet, som är ett stresshormon. Man får endorfinpåslag och känner mer välbehag. Dessutom så har jag gått ner en del i vikt och byggt upp kroppen de få veckorna som jag tränat regelbundet. Jag känner mej starkare i kroppen och jag ser resultat av mitt slit. Min träning har en ram. Jag vet vad jag ska göra och under hur lång tid, det gör mej trygg när jag går på gymmet. Jag har musik i öronen, så jag behöver inte interagera med andra människor, vilket gör att jag kan slappna av. Jag utmanar mej själv samtidigt som jag får tid till reflektion. Tankarna blir så mycket mer klara och rationella när jag är på gymmet. När jag var yngre var träningen det jag hade att se fram emot. Träningen var mitt ljus. Jag är glad att jag har plockat upp det igen. Det är min tid för mej själv. Vill inte träna med någon, jag vill träna själv.

Dagens visuella perception var brorsdöttrarnas dansavslutning. Sådan glädje när 4-5-åringarna framförde det de hade tränat på varje vecka. Det var färgsprakande show. Musik, dans och en massa barn! En stor publik med en massa stolta föräldrar och anhöriga. Klart man blir berörd av det! Det var världens bästa uppvärmning inför gymbesöket.