Det är längesedan jag hade så här mycket ångest. Det är längesen den var så stark. Det är längesen jag hade så mycket självmordstankar. Idag har det varit tur att jag har haft ångestdämpande. Jag har nog skridit till handling annars. Livet är motsägelsefullt. Jag tänker på att ta livet av mej parallellt som jag söker kurser och jobb. Det handlar nog mer om att jag "ska". Det är mycket spel för galleriet nu. "Det är bra". "Jag mår bra". Jag kan le. Jag kan skratta. Och jag har umgåtts. Det gav andrum under några timmar.

Ljuset i mörkret är ändå Hanna. Bara att prata med henne en kort stund får mej att må bättre. Det är så jävla synd att vi varit så långt ifrån varann så länge. Sparade lite fint som hon skrev till mej igår och idag. Önskar att jag hade sparat mer från vår tid tillsammans. Det enda jag har kvar är ett brev. Det hittade jag nu i flytten. Och la i min akutlåda.