Höll aldrig på ta mej i säng igår. Jag pratade med en kompis som jag inte pratat med på länge, länge. Gud vad jag saknar henne! Typiskt att hon bor så långt bort. Eller att jag bor så långt bort, som hon tycker. När hon hörde av sej var det... Som världens bästa tajming! Jag mådde så mycket bättre när jag pratat med henne. Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen. Kanske om hon kommer upp till Umeå. Eller till sommaren, då jag ska till Göteborg. Mötas halva vägen. Det hade varit fantastico! Hanna, Hanna, Hanna. Är så glad att vi börjat hitta tillbaka till varann. Hon är en riktig free spirit. Ganska långt ifrån vad jag är. Hon är bra för mej.

Hade stöd från en annan mycket nära vän igår också. Räckte med att bara säga hej och vara lite ledsen en stund, så behövdes det inte så mycket mer. Nu när jag tänker på det så har jag faktiskt vänt mej till två vänner när jag velat..ja, jag vet inte. Och det känns...BRA.

Trots den sena timmen igår så har jag vaknat i hyfsad tid ändå. Har legat och dragit mej med hunden. Det känns rätt...okej. Ibland behöver man kanske bara uttala orden för att bitarna ska falla på plats. Nu ska jag gå in med själ och hjärta i mina behandlingar. Allt mitt fokus ska landa där. Jag har stök i lägenheten på agendan. Och kika på innebandy på eftermiddagen. I och för sej på tv, men ändå. Egentligen så skulle jag verkligen behöva träna också, men jag hinner inte idag. Det får bli imorgon kväll istället. 

Imorgon har jag en social visit inbokad. Puh. Hemläxa. Får se hur det går.. Tror att jag har valt rätt person att öva på i alla fall. Så det känns...okej. Det känns genomförbart.