Jag har sovit. Och jag har sovit gott. Jag var utvilad när jag vaknade. Tänk vad sömn kan göra. 

Det goda humöret håller i sej ända fram till.. Ja, två-tiden? Jag har skjutsat min mamma så att hon skulle få handla kläder på KappAhl. Åkte och packade upp i lägenheten. Kaos. Rent kaos. Känns som om jag aldrig kommer att bli färdig. Jag far från det ena till det andra. Har svårt att göra en sak i taget. Kanske borde jag göra en lista, så som jag gör på jobbet. Varför vill jag nu gråta? Varför har jag det där tomrummet i bröstet? 

Faktiskt.. Så känner jag mej arg. Riktigt arg. Och nu vet jag inte var jag ska göra av ilskan. Har vi fått lära oss det i färdighetsträningen? Jag vet inte. Jag är bara så jävla, jävla arg.

Blev satt på ett ärende. I bilen domnade mitt vänstra lår bort. Det är fortfarande borta. Nu är jag jävligt frestad att bara skära och skära och skära. Att skita i allt. Bli som en unge som "det spelar ingen roll vad jag gör så jag kan lika gärna bete mej illa". Som en unge. Och varför inte? För just nu är det precis så. Vem far mest illa av det? Jag.

Jag hanterar inte känslor särskilt bra.