Att leva med en känsla av sammanhang. KASAM. KASAM var en poppis teori att hänga upp sin uppsats på när jag pluggade. Använde den inte så mycket själv.. Var mer en anknytningsteori-mupp. Men KASAM är rätt bra. Satt och funderade på just det (vet inte var det kom ifrån) ikväll. Upplever jag min tillvaro som begriplig, hanterbar och meningsfull?

När det gäller begriplighet så.. Ja, struktur har jag väl. Förutsägbarhet, finns det då? Nja. Det är väl lite av ett problem att jag kräver förutsägbarhet in absurdum. Det finns en obalans i mitt liv när det gäller förutsägbarhet. Jag tror mej behöva ha koll på allt. Och det är omöjligt. Det lyckas jag aldrig med. Kommer aldrig att lyckas med heller. Så begripligheten i min tillvaro gungar. 

Är min tillvaro hanterbar? Eftersom jag försöker ha koll på allting, men aldrig lyckas och sätter det i paritet med livet endast är begripligt då jag har totalt förutsägbarhet så nej, då är inte min tillvaro hanterbar.

Meningsfullt då? Är livet meningsfullt? Är svårigheterna värda att försöka ta sej igenom? Jag vet inte. Nånstans måste jag ju ändå tro det. Varför skulle jag annars gå på behandlingar? Varför skulle jag annars fortsätta andas? Den 20e kommer det stå över mitt bröst Per aspera ad astra. Genom svårigheter mot stjärnorna. Om jag printar in det på min kropp måste det ju betyda nånting, eller hur? Jag måste se att livet är meningsfullt.