Blir galen. Jag sover inte. Blir alldeles vimmelkantig av det. 

Jag har mardrömmar. Om ormar. Och övergrepp. Om våld. Jag har såna perioder ibland, då jag drömmer om övergrepp. I de perioderna kretsar tankarna mycket kring det. Både kring vad jag drömt och minnen. Ibland när jag vaknar på morgonen så vet jag inte var jag är och jag kan inte skilja mellan dröm och verklighet. De sekunderna innan jag kommer till sans, kallsvettig och med hjärtat i halsgropen, är bland de värsta jag vet. Då jag tror att allting hänt igen. Att någon tvingat sej på mig. Någon som är tung och bara är intresserad av att tömma sej i mej. När jag förstår att jag drömt, när jag inser var jag är, så blir jag alldeles kall och klen i kroppen. Armar och ben är som gele, och spyan dansar i halsen. Hjärtat slår hårt, och bröstkorgen är alldeles tom.

Drömmarna provocerar mej till att tänka på det som jag med säkerhet faktiskt vet har hänt. De gånger jag låg på helspänn, på min högra sida, med benen uppdragna, med hans stånd mot ryggen. Eller mot rumpan. Jag kan inte minnas att det hände mer än så, men jag minns att det var obehagligt. Jag kan till och med ha ont på olika ställen på kroppen av de minnena. Ibland tror jag att jag har blivit sjuk, för att det gör så ont i underlivet. Som att bli stucken av en kniv. Då måste jag gå på toaletten och sitta där tills det går över. 

...och nu orkar jag inte varken skriva eller tänka mer på det idag...